...och går i ide.

Jo, nu drar vi oss inte bara inomhus utan går också i ide, så gott som, i alla fall. Idag har de sista ringblommorna stått frusna hela dagen, så de lär aldrig bli sig själva igen. Än har snön inte kommit, och det är en nåd att vara tacksam för. Men, det är ju bara en tidsfråga... Så nu tar vi en paus, och siktar på att återkomma när det ljusnar igen. Tack till alla som läst och kommenterat!

Nu tar vi en liten paus!

Vi drar oss inomhus

Hur vacker och varm höst vi än har i år kan det inte hjälpas att man ändå börjar dra sig alltmer inomhus. Regnet har gjort sitt till det, men framför allt är det mörkret som gör kvällarna så korta. Och - förstås - den årstidsenliga uppgivenheten. Utekrukorna är tömda och det mesta i trädgården är bortstädat. Även om ringblommorna fortfarande lyser är ju riktningen bara en. Alltid lika sorglig.

I gult och orange står de kvar, trots regn och en och annan frostnatt. Tåligare vänner får man leta efter!

Växthuset är tömt på allt växande och där står nu bara en liten bänk och två små stolar. Men det blir fortfarande varmt  när solen skiner, och som rum för litterär odling har ljushuset ännu inte helt spelat ut sin roll. Man kan sitta där med en bok och ha det skönt, om så bara för en stund. Visst känns det ynkligt jämfört med sommarens terrass- och trädgårdsliv, men det är ju ändå så mycket finare än vad det kommer att vara om några veckor. Också liten smula är värd att ta vara på!

Ett hus för ljus och lagom läsvärme inne - än spelar växthuset en roll.

Det går också att dra upp en och annan rova ur experimentlandet och timjan- och persiljakvistarna kan fortfarande användas i en höstgryta. Persiljan har faktiskt frodats helt fantastiskt under många veckor, och den har varit bra att ta till som frukost åt husets kaniner när mörker och regn stått ivägen för exkursioner ut i terrängen.

Studie av majrova och siamesisk majrova

Att vi drar oss inomhus betyder inte heller att det är helt slut med odlingssäsongen. Nya generationer basilika växer upp, rosmarin och lavendel övervintrar och förhoppningsvis ska det gå att driva fram en del ärtskott också. Växtlysröret i ingången är livsviktigt  för den som redan räknar dagarna till vårdagjämningen!

En minimalistisk odling under ett lysrör är också en trädgård, på sitt lilla vis.

Natt i trädgården

Nu i oktober, innan det blir riktigt kallt, har det sin speciella charm att smyga omkring i trädgården efter mörkrets inbrott. Vägbelysningen lockar till sig årets sista sega insekter och trötta ringblommor lyser upp i mörkret. De nattflyttande trastarna har inlett sin flytt söderut på allvar och svirrar osynligt över natthimlen.

Vägbelysningen skapar kusliga skuggor i bollpilarna.

Man känner på sig att det är lånad tid i trädgården. Vilken morgon som helst kan bjuda på ordentlig rimfrost som avslutar blomning och insektliv för denna säsong. Den mörka asfalten har värmts i kvällssolen och samlar till sig två sista fladdermöss som jagar kanske årets sista kvällsmat innan det är dags att gå i dvala.

Nattmörka björkar.

Björkarna står i nästan full lövskrud och kastar långa skuggor redan på eftermiddagen och täcker kvällshimlen.

Natten är inte så mörk som man tror

Har man tur nu i oktober så bjuder natthimlen på bekväm stjärnskådning. Det är rejält mörkt men ännu inte riktigt kallt. Ens trygga trädgård ser helt annorlunda ut i stjärnors ljus.

Ringblommorna lyser i mörkret!

Ringblommorna som såddes tidigt på säsongen orkar ännu bjuda på lysande blomning. Och så länge kölden inte bitit för hårt, strålar också tagetes. Till och med på natten.

En fin utmärkelse

Tack!

Vi blev väldigt glada då vi fick en utmärkelse av Hans med bloggen Svanå trädgård (http://svanatrg.blogspot.com/). Med utmärkelsen följde några frågor att besvara och sen ska man skicka utmärkelsen vidare till 5 bloggar med mindre än 100 följare (eller några fler..).

Vi vill ge utmärkelsen vidare till de här bloggarna:

Granne med Pellgårn
Tankar om och från min trädgård
Trädgårdsliv i norr
Fokus i livet
Avtryck

Och så till frågor och svar:

Fråga1 . Varför började vi blogga?

Anna-Maria tycker om att skriva och Vincent tycker om att fotografera. Vi tycker båda om trädgård och om att ha projekt på gång tillsammans. Och så vill vi förlänga och bevara sommarsäsongen så gott det går. Allt det här kan kombineras i en trädgårdsblogg.

Fråga 2. Vilka bloggar läser vi helst?

Anna-Maria: trädgårdsbloggar och litteraturbloggar, men jag tycker också om att bara surfa runt och kolla in lite olika bloggar. Vincent: främst trädgårds- och fotobloggar.

Fråga 3. Favoritfärger?

Blått.

Fråga 4. Favoritfilmer?

Anna-Maria: A fish called Wanda, Sjunde inseglet, Star Wars IV-VI.
Vincent:  Filmer av Luc Besson återkommer jag regelbundet till.

Fråga 5. Vilka länder drömmer vi om att besöka?

Anna-Maria: tycker egentligen inte alls om att resa, men om jag ska resa är det i Norden och norra Europa.
Vincent: Ett land med fyra årstider, fantastiskt skärgårdsnatur, allemansrätt och goda vilda bär. Men vänta nu? Jag bor ju redan där!

Sent i september

Det är inte alla år som september är så mild och gynnsam som i år, även om man önskar att så vore. Visst har det regnat förfärligt mycket, men veckosluten har mirakulöst nog innehållit minst en solig dag och det är ju den solen som lagras i minnet. Och när det hittills dessutom bara varit en enda frostnatt är lyckan närmast total. Så, än finns det trädgårdsglädje!


Ifjol såg jag en ensam envis ringblomma som tålde frost och köld långt in i oktober. I år bestämde jag mig för att ta vara på ringblommornas hösttålighet, så jag sådde en extra omgång i juli. Nu blommar de för fullt och lyser upp kökslandet med all önskvärd härlighet!

De julisådda ringblommorna är hur ståtliga som helst!

Också den låga ringblomssort som jag sådde tidigt på säsongen blommar fint vidare eftersom jag plockat bort utblommade blommor med en dåres envishet hela sommare. Men nu plockar jag inte längre för det kan ju hända att småfåglarna blir glada för lite extra frön. Fast de kanske inte äter ringblomsfrön?

Frökapslar som väntar på att övervintra, eller att bli mat åt en mes.

Citronmelissen var trög, trög och trög i starten men nu frodas den för fullt. Grönmyntan var inte heller speciellt alert i början, men den är ännu friskt grön och blommar snyggt i lila.

En tuva välmående citronmeliss - och mitt i den en självsådd kyndelblomma.

Bärsäsongen är i princip slut, men det finns ännu aronia och nypon till trastarnas glädje. Nyponen gör jag ingenting av så fåglarna kan gärna få dem. Men de är vackra att se på.

Vresrosen har haft en bra sommar.

Enstaka sommaropportunister vägrar ge upp, man kan hitta en och annan blåklocka och till och med prästkragar. De dyrt köpta krysantemerna, "höstblommor", gav en ynka blomning och tvärvägrar ge mer. Men markens eget folk vet att det gäller att ta vara på även de sista chanserna.

Stor blåklocka blommar, men toppklockans blad är svårt angripna av rost. Det kommer ändå inte att hindra toppklockorna från att sprida sig hejvilt nästa säsong. Kalla dem ogräs - men det är skönt med växter som inte ger upp!

Vinbärsbuskarna tappar blad men knopparna vittnar om förberedelse inför nästa säsong. Äppelträden bär också frukt och löften på samma gång. Sent i september är det en tröst att se. Och nu är det ju faktiskt inte mer än ett knappt halvår till vårdagjämningen!

Stor blåklocka blommar, men toppklockans blad är svårt angripna av rost. Det kommer ändå inte att hindra toppklockorna från att sprida sig hejvilt nästa säsong. Kalla dem ogräs - men det är skönt med växter som inte ger upp!

Rödbetor!

I Vincents experimentland invid sparrisen har det i år vuxit rovor, rödbetor och solrosor. Rovorna tog naturen hand om, men rödbetorna blev skördade detta veckoslut. Inte för inläggning, men för kokning och direkt konsumtion. Färskkokta rödbetor är så gott!

En liten bit med betor i experimentlandet.

Så stora blev de ju inte, men de har å andra sidan skött sig så gott som helt själva.

Studie av betor. Visst är de vackra?!

Klottigt värre att koka rödbeta...

Kokta rödbetor, lite fräsch tärnad gurka, hemodlad potatis och timjankryddad grillad ytterfilé (kravmärkt) - ingen dum lördagsmiddag!

Nattfrost

Ja, så kom den då - den första frosten. Ingen man längtar efter, precis... Minnestermometern visade -1 som lägst så det var ju inte mycket. Men frost i alla fall. Ifjol och i förrfjol kom den första frosten på tillfälligt besök i månadsskiftet augusti-september, så vi vet ju att vi levt på lånad tid. Man får vara tacksam för det lilla man får, och hösten hittills har ju varit ganska underbar. Men snart är det höstdagjämning...

Fast det gäller ju att vara lika seg som växterna! Trädgårdsstädningen är nog påbörjad, men ringblommorna visade sig tåla många minusgrader i upprepade omgångar ifjol så de kommer att få stå kvar länge.  Och i det städade växthuset står fortfarande ett par örthinkar, numera tillsammans med stolar så att man kan sitta där och mysa åtminstone en stund på kvällen. Också liten trädgårdsglädje är glädje!

Frost på gräsmatta

Kylslagen vresros med spindelnät

Vissnande hallonblad

Sen gäller det ju att minnas att det bara är ett halvår till vårdagjämningen när höstdagjämningen passerat. Och halvår går som bekant egentligen ganska fort...

Dillkrona

För mycket av det goda

Tanten som bodde här på gården före oss planterade ett krikonträd vid sin stugknut. Trädet växte till sig och blev ett stort buskage med flera stammar. Det är ett produktivt buskage, visserligen beroende på året men åtminstone aldrig helt utan skörd. Blomningen var alldeles fantastisk i våras, och pollineringen lyckades tydligen också bra för grenarna hänger nu av kartar och halvmogna "miniplommon". Faktiskt i sådan mängder att det sa "brak" igår...

En av krikonträdets grenar gav vika under tyngden av frukter.

Tyvärr är de flesta krikonen ännu kartiga.

Om hösten får vara lång och varm får vi en rekordskörd!

Den gren som gav vika måste i alla fall tas bort.

Men det skadar ju inte med lite urglesning ibland... det tycks vara en mycket livskraftig sort som sätter mängder med rotskott överallt i omgivningen.

Vi har tyvärr ingen aning om vilken sort miniplommonen/krikonen är. De är ungefär samma storlek som körsbärstomater och de blir djupt plommonlila när de är mogna. Fruktköttet är gulorange och smaken är sötsyrlig. Men kärnan är stor i förhållande till fruktstorleken och om man försöker göra saft eller sylt av frukterna blir smaken lätt dominerad av skalets beska och syra. Bäst är alltså att äta krikonen färska utomhus så att man fritt kan spotta kärnor.

Vackert...

...och gott!

Röda bär!

Bär är något av det mest underbara som finns! Både under sommaren, då man mumsar från buskarna, och under vintern, då bären i frysen är en ren fråga om överlevnad. Visst kan man tappa modet med alla andra som också gillar bär (och bärbuskar): larver, mögelsvampar, rostsvampar, skalbaggar, skator, trastar... Men på något vis är det ändå värt kampen.

I år har vi skördat närmare 80 liter krus- och vinbär på vår gård. Och en del hallon, trots att hallonbuskarna dragit på sig alla världens åkommor från vildhallonen som finns överallt i omgivningen. Vilda smultron och månadssmultron har gett kontinuerligt mumsgodis och de första blåbären har man också fått prova på. Sakaskatoonbären hann jag också med, innan fåglarna kom. Nu är det bara aronia kvar. Men vilken säsong vi haft!

(Vincents favorit är hallon, vilket man väl ser av bildskörden...)

Fingerborg...

Ottawa

En blandning av Ottawa, Muskoka, Jenkka, Jatsi och Maurin makea.

Hallonsaft med lite krusbär i... mums!

Hallon och andra bär i all ära - min (Anna-Maria) personliga favorit är ändå vinbären. Och jag äter dem helst precis som de är. Ja, de är sura, men det ska de vara! Om man krossar dem mot gommen istället för att tugga tar tänderna mindre stryk. Och magens eventuella protester slipper man om bären tar ett varv via frysen. Vilket de gärna får göra, för inget är mer sparad sommar än röda (eller vita eller svarta eller gröna) vinbär mitt i vintern!

En liten del av vinbärsskörden.

Aspegrens trädgård

Så gott som varje år gör vi ett besök i Aspegrens trädgård i Jakobstad. I år skedde besöket i mitten av juli, och vi traskade runt ett tag i Skolparken också. Det är alltid lika inspirerande att se på plantor ur olika synvinklar och att begrunda resultatet av de mödor som också mer professionella krafter lägger ner - med varierande resultat. Ibland blir man tröstad, ibland stärkt i tron på att det nog ska gå...

Aspegrens trädgård grundades av prosten Gabriel Aspegren på 1700-talet. Sen början av 2000-talet har trädgården återuppbyggts i Aspegrens anda, till en nyttoträdgård som kombinerar 1700-talstypiska växter med dagens nyheter.

Den bibliska kryddträdgården under uppbygnad, juli 2011.

Vissa år besöker vi trädgården i början av sommaren, för att se hur den kan te sig när ingenting ännu kommit igång. Då ser man strukturer och planer, vilket kan vara nog så intressant!

Aspegrens trädgård i början av juni 2008, när odlingarna ännu inte kommit i gång för året. Till höger ses det gula lusthuset, till vänster det röda orangeriet.

Andra år besöker vi trädgården när den prunkar som mest under högsommaren. I mitten av juli står blomningen i full prakt - och det är varmt i trädgården! Läget är skyddat från alla håll, ett riktigt solbo.

I juli 2011 var torkan visserligen en dämpande faktor, men själva odlingarna frodades ändå. Trädgårdens struktur är klar och luftig med breda huvudgångar. Här kantas gången av purjolök.

Orangeriet innehåller också ett läckert café. I den här delen av trädgården utgörs odlingarna av kolonilotter som hyrs av stadsbor och som odlas med fantastiskt engagemang, I Aspegrens trädgård sker all odling enligt ekologiska principer.

Vy över kolonilotterna. I bakgrunden syns de byggnader som hör till Rosenlunds prästgård.

I utkanten av trädgården huserar får i en hage, och i närheten av kompostområdet bor några hönor och en tupp. Foto: Eleonora Westberg

Det ordnas olika evenemang i Aspegrens trädgård under sommarsäsongerna. Här har kreatörer i olika åldrar designat boende för olika smaker.

Vallmoängen

När vintersnön krossade taket på ett förvaringsskjul som "tillfälligt" stod på gräsmattan blev det nödvändigt att röja undan ruinerna. Då visade det sig att marken som täckts av skjulet bjöd på en ren och öppen jordyta - utmärkt med tanke på sådd av ängsblommor. Nu bildar vallmo, blåklint, lin och honungsört en fin fjärils- och humlepark där skjulet tidigare stod. Smågrodorna trivs också väldigt bra i parken.

Fjärilspark

Ur grodperspektiv - ängen är grodornas hemvist.

Begäran om landningstillstånd

Pollinering

Knopp

Honungsört