Damage control

De senaste dagarna tycker jag att trädgårdslivet mest bestått av damage control. Egentligen är det helt gynnsamt sommarväder -  inte för hett, inte för torrt för växterna - så förstörelsen är inte lika snabb som den kan vara en dödshet eller dödstorr sommar. Men ändå... alla nedbrytningsprocesser är igång.

Utblommad blåklint, fint i motljus! /Vincent

Strålande blåklintsblommor vissnar bort snabbare än de nya knopparna hinner slå ut, penséerna säckade plötsligt ihop så att jag måste klippa ner dem i hopp om en ny omgång lite senare och i växthuset rensar jag bort allt gulare och brunfläckigare blad... för att nu bara nämna några av damage-punkterna. Sen ska vi inte ens tala om allt gräs som Vincent röjer bort.

Höet är bärgat redan för en månad sedan /V.

Samtidigt står vi ju också på tröskeln till skördetiden. Jag har torkat och frusit in kyndel, mejram, salvia, libsticka, timjan, grekisk oregano, citronmeliss, mynta och persilja. En och annan tomat mognar vartefter och låter sig plockas, och man kan ana att vinbärskartarna snart kommer att börja få färg. Och skörd är ju roligt, naturligtvis.

Men, helhetsintrycket blir onekligen damage control. Så till den grad att jag mest längtar till havet och börjar gå på husvisningar med havsstrand... eller ligger och stirrar upp i himlen och avundas tornseglarna som störtflyger över terrassen. Ska en trädgårdsmänniska bete sig så i juli?

Längtan till havet! /V.

Förvisso ser jag även skönhet, som färgglädjen hos ringblommor och tagetes, ymnigheten hos löftesrika vinbärs- och blåbärsgrenar, frodigheten hos timjantuvor... jo, visst är det vackert även när sommaren svängt sig kring sin axel. Och ändå... Juli är en månad då den friska nytillväxten ohjälpligt är förbi men då höstens segervissa resultatsummering i kombination med ett avslappnat laissez faire-läge ännu inte tagit över trädgårdsodlarens tillvaro. Det finns inga undanflykter i juli - bara memento mori och fåfäng damage control.

/Anna-Maria

Att glädjas över!

Hemkommen från en liten resa på några dagar störtar jag runt i trädgården och ser vad som hänt. Trots bevattningshjälp är det bara att plocka fram slang och kanna igen... as always. Jag ser också utbredd förödelse, mest på grund av alla kräk som tycks äta upp allt som existerar i denna värld. MEN - eftersom jag för en kort stund är mindre hemmablind än vanligt ser jag också en hel del att glädjas över:

1) Kryddlandet - definitivt årets bästa satsning! Det lider mycket mindre av det torra läget än vad ett traditionellt köksland gjort. Det är bara persiljan som slokar och libbstickan som tog lite stryk av den brutala flytten i början av sommaren, resten verkar må finfint. Salvian blommar helt härligt just nu och lavendeln och kungsmyntan är strax på väg att öppna sina knoppar.

Salvian blommar som vackrast, till vänster kungsmynta i knopp /Vincent.

Lavendeln slår ut i blom vilken dag som helst /V.

Timjan har snart blommat ut och varit välbesökt av (jord)humlor /V.

2) Tagetesraden i kökslandet. Nu ser man vad Tiger eyes, Naughty Marietta och Boy o' Boy har att bjuda på. De överlever också ett relativt torrt läge, och de kommer att växa till sig fint under de närmaste veckorna.

3) Penséerna som jag drev upp själv. Vid det här laget brukar köpta penséer och violer ha förvuxit sig ganska vilt och hunnit bli både bleka och slokiga. Hemmapenséerna är fortfarande alerta!

Välkomnande penséer vid entrén /V.

4) Bärkart. Båbärsbuskarna har massor med kart, saskatoon har mycket kart, de vita vinbären överraskar med ordentligt med kart i år, de röda vinbären är lika ymniga som de brukar vara. De svarta vinbären ligger lite i lä, av okänd anledning, och de gröna vinbären mår sisådär. Men rött och vitt kommer att ge en bra skörd!

De röda vinbären börjar snart rodna /V.

5) Tomaterna. Nu har jag fått smaka de första söta Arvento och lite mindre söta Balkonzauber. Och mycket mer är på gång. Nästa år ska jag visserligen jaga min favoritsort Vilma tills jag stupar och inte nöja mig med nåt annat, men det blir i alla fall ett hyfsat tomatår i år ändå - också utan Vilma.

Arvento. Mycket, mycket sötare och saftigare än i butik /V.

6) Blåklintar och prästkragar. Blommar jättefint, både självsådda och planterade. Skönt med sånt som sköter sig självt!

Blåklinten skymtar här och där i stenpartiet /V.

7) Nypotatis ur det egna landet. Potatisen sattes i kall jord på Valborgsmässoafton 30.4 och 65 dygn senare har sättpotatisen förvandlats till runda små guldklimpar!

Årets viktigaste skörd enligt Vincent, de första potäterna!

/Anna-Maria