Vårsnurr

Under en veckas tid har snön vräkt ner nästan varje natt, och allt som hunnit smälta fram under den exceptionellt fina mars ligger nu övertäckt igen. På dagarna klarar solen visserligen av att få undan det värsta men nätterna fyller på med både sträng köld och snö. Och då tänker jag nog att jag måste vara fullkomligt galen som försöker ha en trädgårdshobby i de här trakterna! Det skulle vara mer än rimligt att ge upp och börja med frimärkssamling eller nåt annat i den stilen i stället.

Nästan 20 cm nysnö på långfredag 2012 /Vincent

Vacker nysnö i plommonträdet men tyvärr två månader för sent! / Vincent

 Men så skiner den då, den där solen. På terrassen, som torkar upp igen och igen. Och på bärbuskarna - de där som jag hann fixa till inför säsongen innan det blev asväder. Och på köksträdgården. Så då står jag igen, med måttband och karta, och ritar upp sommarens kryddrutor i snön. För nån nytta kan man ju ändå ha av eländet medan det ligger där.

Genast solen orkat smälta bort det mesta fortsätter planerandet av köksträdgården! /Vincent

 Och så går jag in och planterar om några lejongap, sprejar svampmedel på ynkliga Bloody Butcher*, pincerar lavendel och rosmarin, ruskar om blommande Arvento, pratar med lyckliga penséer, vattnar sålådan med persilja, grekisk oregano, mejram, salvia och låga blåklintar... precis som om det faktiskt skulle bli en trädgårdssäsong igen.

Planerandet är i full gång också inomhus /Vincent

Det blir lite nya rutiner i köksträdgården i år! /Vincent

 Jag måste vara ungefär lika snurrig som koltrasten som sjunger i -15 grader och som blåmesen som inrett en holk i flera veckor redan!

/ Anna-Maria

*) Bloody Butcher-tomaterna såg länge friska ut men nu har de också drabbats av samma luddiga svampkuddar som Balkonzauber och Pendulina Red. Både de Balkonzauber som jag gav en ny chans och Pendulina verkar ändå må bättre nu, efter två sprejningar och omplantering. Så jag har hopp om att det ska bli bra med Bloody Butcher också. Men jag städade faktiskt bort alla krukväxter på vinden så att de åtminstone inte längre ska sprida sin samlade livstids bobbor till mina vårplanteringar. Man får se över sina prioriteringar ibland. Och i vårsnurret är det tomaterna som väger tyngst!

Snösmältning

Ja, visst smälter det!! Jag vet att det kommer vinter än, eländes eländes vinter... men just nu smälter snön så fint och det är inte bara de ställen som vi skottat som börjar bli snöfria. Man ser mer och mer mark hela tiden och snön krymper från alla kanter. Det går långsamt men det är egentligen ganska bra för då slipper vi slasköversvämning. Och huvudsaken är ju att det smälter överhuvudtaget.

Öppet hav, äntligen! /Vincent

Men nu är det farligt för många växter också. Jag har vält pulkor över blåenarna för att skydda dem mot solen, men blåbärsbuskarna står utan skugga. Jag hoppas att de klarar sig utan att frystorka! I kanten av kökslandet kommer timjan fram, och jag tror att det är en orsak till att timjan har svårt att övervintra här. I princip borde den klara sig bra men där den nu står drabbas kvistarna av sol och vind långt innan rötterna kommit loss ur isen.

Blåbären i sin lilla bur, fungerar mot trast och hare men knappast mot frystorka. /Vincent

Övervintrad timjan tittar fram. /Vincent

I år ska jag faktiskt göra om hela kökslandsplaneringen, just för att försöka få en stabilare örtagård med bättre övervintring. Jag har gått med måttband och mätt och suttit och ritat en skiss över hur jag tänker att det kunde bli. Det gör jag i och för sig varje år, och sen brukar så- och planteringsivern rusa tvärs över alla kartor... Men med tanke på timjan, salvia och andra örter som faktiskt kan övervintra här ska jag nog försöka hålla mig till planen i år. Tror jag. :)
/A-M

I väntan på öppet vatten... /Vincent

I kökslandet

Äntligen kom nätter med plusgrader, och äntligen blev det möjligt att börja gräva i kökslandet på riktigt! Det här veckoslutet har vi sått olika sorters sallater och blommor och planterat ut kryddplantor. Allt under dubbel fiberduk, förstås. Den sallat som såddes för ett par veckor sen tittar snällt upp under duken, så nu är det bara att hoppas att det går lika bra för de nya sådderna.

Dottern har sitt eget land, med bland annat favoriten sömntuta.

Kökslandet är placerat just nedanför köksfönstren. Odlingssängarna är smala och effektivt utnyttjade, och vi går på plankor som är utlagda mellan dem. Man tränar verkligen balanssinnet på det viset... Fördelen är att det inte är så stora ytor som ska rensas, och man tar sig fram utan att bli alltför lerig när det regnat. Odlingssängarna är inte upphöjda eftersom torkan är ett större problem än vätan. Det beror dels på sydläget, dels på att försomrarna ofta är ganska torra - och det är ju då sådden helst borde hållas jämnt fuktig.

Först ska sängarna jämnas till...

...och så ska varje frö få sin vattendos...

...och sen läggs dubbel fiberduk på, som skydd mot både nattköld och stekande sol.

Det senaste veckoslutet har verkligen varit hektiskt, för man vill ju använda varje sekund av växtsäsongen. Vi har också planterat tolv meter syrenhäck som med tiden ska ersätta björkarna längs tomtens södra gräns, och förhoppningsvis ge bättre bullerskydd mot vägen. Så det blir mycket vattnande under veckorna framöver när allt nyplanterat ska tas omhand.

Sen finns det ju också växter som har lika bråttom som vi, och som inte heller förspiller en sekund, t.ex. rabarbern. Ingen av oss är väl egentligen så förtjust i att äta rabarber, men den är väl värd sin plats i kökslandet ändå - bara för att den är så vårpigg! 

Här kommer rabarbern! Den härstammar från den gamla rabarberplanta som tidigare fanns på gården. Vi brukar låta den blomma, bara för att blomstänglarna faktiskt är riktigt stiliga.

Nu har vi äntligen också fått en praktisk upphängningsplats för redskap på uthusgaveln. Kanske inte så stajlat som i "Äntligen hemma", men en planka och några spikar fyller mer än väl sin funktion.

Var sak har sin plats!

Planeringssäsong

Det sägs att en trädgård aldrig är så vacker och så fullständig som på vintern när det enda som syns är drömmar och visioner... Det ligger nog en sanning i den tanken. Så just nu gör jag faktiskt allt jag kan för att väga upp drömmarna genom att mobilisera alla de andra trädgårdsintrycken, de där som inte är så vackra och fullständiga. Det är helt enkelt nödvändigt, om sommarens köksträdgård inte helt ska rinna över bredderna. För det finns ju så många fina fröpåsar med så många fina sallatssorter och alltmöjligt annat. Och när man inte kan låta bli att köpa hem en till, en till och en till infinner sig snart känslan av att trädgårdslandet definitivt borde utvidgas.

Hur ska allt rymmas? Och i vilka proportioner?

Men, det är då det gäller att ta ett par djupa andetag, blunda och känna svetten i ansiktet, värken i ryggen, sprickorna i fingrarna och stickor och blåsor i handflatorna, höra myggen, se de vissnande sallatsbladen med bortgnagda rötter, förnimma kladdet av ihjälklämda bladlöss... För det är ju så det är på riktigt i trägården, på sommaren. Och det behöver man också komma ihåg när man funderar på att utvidga sina odlingar. Tycker jag. Och tittar på en fröpåse till...

Vilken blomma bredvid vilken sallat?

Dottern planerar också sitt eget lilla trädgårdsland.

Drömmarna och planeringen är ju onekligen en stor del av trädgårdsodlingens charm. Och visst blir det lättare att överleva en nordlig mars när man är ömt inbäddad i framtidens fröer. Så jag breder ut mina påsar i rader, flyttar dem av och an, tänker färger och former, och odlar mitt visionerade land igen och igen. Så blir trädgården så mycket mer än den korta sommaren tillåter. Och ja - det finns plats i den för bladlössen också. I alla fall just nu.

Mätt och belåten.