torsdag 25 augusti 2011

Röda bär!

Bär är något av det mest underbara som finns! Både under sommaren, då man mumsar från buskarna, och under vintern, då bären i frysen är en ren fråga om överlevnad. Visst kan man tappa modet med alla andra som också gillar bär (och bärbuskar): larver, mögelsvampar, rostsvampar, skalbaggar, skator, trastar... Men på något vis är det ändå värt kampen.

I år har vi skördat närmare 80 liter krus- och vinbär på vår gård. Och en del hallon, trots att hallonbuskarna dragit på sig alla världens åkommor från vildhallonen som finns överallt i omgivningen. Vilda smultron och månadssmultron har gett kontinuerligt mumsgodis och de första blåbären har man också fått prova på. Sakaskatoonbären hann jag också med, innan fåglarna kom. Nu är det bara aronia kvar. Men vilken säsong vi haft!

(Vincents favorit är hallon, vilket man väl ser av bildskörden...)

Fingerborg...

Ottawa

En blandning av Ottawa, Muskoka, Jenkka, Jatsi och Maurin makea.

Hallonsaft med lite krusbär i... mums!

Hallon och andra bär i all ära - min (Anna-Maria) personliga favorit är ändå vinbären. Och jag äter dem helst precis som de är. Ja, de är sura, men det ska de vara! Om man krossar dem mot gommen istället för att tugga tar tänderna mindre stryk. Och magens eventuella protester slipper man om bären tar ett varv via frysen. Vilket de gärna får göra, för inget är mer sparad sommar än röda (eller vita eller svarta eller gröna) vinbär mitt i vintern!

En liten del av vinbärsskörden.

fredag 5 augusti 2011

Aspegrens trädgård

Så gott som varje år gör vi ett besök i Aspegrens trädgård i Jakobstad. I år skedde besöket i mitten av juli, och vi traskade runt ett tag i Skolparken också. Det är alltid lika inspirerande att se på plantor ur olika synvinklar och att begrunda resultatet av de mödor som också mer professionella krafter lägger ner - med varierande resultat. Ibland blir man tröstad, ibland stärkt i tron på att det nog ska gå...

Aspegrens trädgård grundades av prosten Gabriel Aspegren på 1700-talet. Sen början av 2000-talet har trädgården återuppbyggts i Aspegrens anda, till en nyttoträdgård som kombinerar 1700-talstypiska växter med dagens nyheter.

Den bibliska kryddträdgården under uppbygnad, juli 2011.

Vissa år besöker vi trädgården i början av sommaren, för att se hur den kan te sig när ingenting ännu kommit igång. Då ser man strukturer och planer, vilket kan vara nog så intressant!

Aspegrens trädgård i början av juni 2008, när odlingarna ännu inte kommit i gång för året. Till höger ses det gula lusthuset, till vänster det röda orangeriet.

Andra år besöker vi trädgården när den prunkar som mest under högsommaren. I mitten av juli står blomningen i full prakt - och det är varmt i trädgården! Läget är skyddat från alla håll, ett riktigt solbo.

I juli 2011 var torkan visserligen en dämpande faktor, men själva odlingarna frodades ändå. Trädgårdens struktur är klar och luftig med breda huvudgångar. Här kantas gången av purjolök.

Orangeriet innehåller också ett läckert café. I den här delen av trädgården utgörs odlingarna av kolonilotter som hyrs av stadsbor och som odlas med fantastiskt engagemang, I Aspegrens trädgård sker all odling enligt ekologiska principer.

Vy över kolonilotterna. I bakgrunden syns de byggnader som hör till Rosenlunds prästgård.

I utkanten av trädgården huserar får i en hage, och i närheten av kompostområdet bor några hönor och en tupp. Foto: Eleonora Westberg

Det ordnas olika evenemang i Aspegrens trädgård under sommarsäsongerna. Här har kreatörer i olika åldrar designat boende för olika smaker.