Bärsäsong!

Glömd är den existentiella kampen i juni, glömd är sorgen över sommarens vridning runt axeln - nu stundar nya tider! Nu börjar Bärsäsongen!

Ja, ja, ja, jordgubbarna har förstås redan både börjat och nästan slutat sin säsong. Men det berör inte mig så mycket eftersom jag köper mina jordgubbar. Jag har haft egna jordgubbsplantor, men gett upp dem eftersom jag tyckte att skörderesultatet inte motsvarade arbetsinsatsen. Jag ser helt enkelt ingen poäng med alltför hopplös kamp - hellre satsar jag på de sorter som visar att de uppskattar min trädgård. Dessutom är jag lite besviken på jordgubbar överlag, så i år har vi till och med köpt mindre av dem än tidigare. Jag brukar grovkrossa jordgubbar och frysa in dem, och ifjol prövade jag att skippa sockret helt. Men, så trista bären blev! Och då blev jag faktiskt sur (!), för det känns ju inte rimligt att tillsatt socker ska vara nödvändigt.

Nej, tacka vet jag vinbären! De håller alla aromer när man fryser dem osockrade. Det är bara den skarpaste toppen av syran som mildras, faktiskt så att frysningen fungerar som en sötningsprocess. Såna självständiga och karaktärsfasta bär vill jag ha! Så därför börjar Bärsäsongen nu, när vinbären mognar som mest.

De röda vinbären lyser som rubiner i buskarna /Vincent

Färdiga att plockas /V.

De röda fryser jag in precis som de är, utan socker eller annan behandling. De är så bra i sig själva så alla övriga arrangemang är bara onödiga. Det samma gäller de vita, som redan mognat, plockats och ligger i frysen. Av de svarta kokar jag saft, och sylt som är den perfekta julklappen/födelsedagspresenten till pappa (en av de få gåvotyper han verkligen uppskattar). En del krossar jag och fryser in för eget bruk. Det går åt ganska ordentliga mängder när man äter bär varje dag... De gröna vinbären måste jag tyvärr ta bort eftersom buskarna mådde så dåligt och jag var rädd att de skulle sprida bobbor runt sig. Nästa år blir det mer vita buskar i stället, de klarar de torra lägena bättre.

Krusbären blir till god saft /V.

De amerikanska buskblåbären är vackra och goda men inte lika aromatiska som vilda skogsblåbär /V.

Jag har lite krusbär också, och de brukar bli saft. Saskatoon och blåbär ger ännu så små mängder att jag bara äter dem vartefter. När trastarna nu upptäckt saskatoonen lär jag väl inte få mer av dem i år, men jag hann faktiskt först! I år har vi också fått de allra första blåbärstrybären, men de var faktiskt sura och trista. De får en ny chans nästa år, sen får vi se...

Hallonen är allas favorit... även "hallonmaskens" (som ju egentligen är en skalbaggslarv) /V.

Hallonen lever också farligt. Jag har gett över skötseln till Vincent i år, så nu förstår han äntligen vad jag klagat över...! Vildhallonen i omgivningen sprider alla sorters bobbor, så tamhallonskötsel skulle kräva enorma mängder arbete och gifter. Men de är ju nog så specialgoda, så vi har hittills hållit ut... Den rårörda smultron- och hallonsylt som Eleonora (dottern) bjöd på häromdagen var alldeles gudomlig. En riktig hyllning tilll Bärsäsongen!

/Anna-Maria

Blå valborg

Nyss gick isen på fjärden och nu blommar blåsipporna som allra mest. Om det är något som kan få mig att lägga vintern bakom mig så är det nog öppet vatten och blåsippsblomning. Och hur illa det än kunnat se ut bara några dagar tidigare så brukar det ändå bli en blå valborg. Äntligen liv igen!!

De tidigaste blåsipporna har visserligen kikat fram ett bra tag redan, men nu lyser blåa tuvor överallt runt gårdsstugan. Ursprunget till den blå prakten är rabatten under gårdsstugans sydfönster. Därifrån har myrorna spritt sipporna runt hela stugan och upp i backarna och buskarna runtomkring. Och just nu blommar de som vackrast.

Blåsipporna blommar så härligt men alldeles för kort! /Vincent

Vackert och symmetriskt /V.

Upp mot ljuset! /V.

Kan det bli vackrare? /V.

Men det är inte bara blåsipporna som blommar! Den småbladiga basilikan har också öppnat en liten blomma. Jag vet nog att det påstås att man inte ska låta basilikan börja blomma eftersom aromen blir sämre då. Men jag har ju flera krukor...

Blommande basilika /V.

När alla vinbärsbuskar nu blivit uppstädade och fått kalk och mer mull börjar det också vara dags för utomhussådder. Vi brukar kunna starta upp rätt snabbt, tack vare kökslandets sydläge, men sen gäller det förstås att skydda mot nattfrosten ända tills järnnätterna är förbi. Ifjol utvecklade jag "odling i flyttlådor" och märkte att den bästa sallaten var den som fick växa i lådor. Så årets första omgång är startad - givetvis under rejält fibertyg.

Sallat i "sarkofag"/V.

Det är förresten inte bara jag startar upp nu... Häggar och syrener har hur tjocka knoppar som helst, och de amerikanska buskblåbären har också fått fart under de senaste dagarna. Det är som det brukar vara den här tiden - tålamod noll och eufori hundra!

/Anna-Maria

Blåbärsknoppar /V.

Snösmältning

Ja, visst smälter det!! Jag vet att det kommer vinter än, eländes eländes vinter... men just nu smälter snön så fint och det är inte bara de ställen som vi skottat som börjar bli snöfria. Man ser mer och mer mark hela tiden och snön krymper från alla kanter. Det går långsamt men det är egentligen ganska bra för då slipper vi slasköversvämning. Och huvudsaken är ju att det smälter överhuvudtaget.

Öppet hav, äntligen! /Vincent

Men nu är det farligt för många växter också. Jag har vält pulkor över blåenarna för att skydda dem mot solen, men blåbärsbuskarna står utan skugga. Jag hoppas att de klarar sig utan att frystorka! I kanten av kökslandet kommer timjan fram, och jag tror att det är en orsak till att timjan har svårt att övervintra här. I princip borde den klara sig bra men där den nu står drabbas kvistarna av sol och vind långt innan rötterna kommit loss ur isen.

Blåbären i sin lilla bur, fungerar mot trast och hare men knappast mot frystorka. /Vincent

Övervintrad timjan tittar fram. /Vincent

I år ska jag faktiskt göra om hela kökslandsplaneringen, just för att försöka få en stabilare örtagård med bättre övervintring. Jag har gått med måttband och mätt och suttit och ritat en skiss över hur jag tänker att det kunde bli. Det gör jag i och för sig varje år, och sen brukar så- och planteringsivern rusa tvärs över alla kartor... Men med tanke på timjan, salvia och andra örter som faktiskt kan övervintra här ska jag nog försöka hålla mig till planen i år. Tror jag. :)
/A-M

I väntan på öppet vatten... /Vincent