Ett litet växthus

Efter många om och men blev det till slut ett växthus. Ett litet ett, monterat så att det står på terrassen. Nångång i en avlägsen framtid ska vi nog ha ett riktigt orangeri, och tanken har varit att vänta och satsa ordentligt i ett senare skede. Men... tomaterna mognar och nätterna är ännu kalla. Så det blev till slut ett litet växthus.

Det lilla växthuset på terassen

Och växthus har en tendens att genast fyllas... Tre flyttlådor och en hink med tomatplantor, två krukor rosmarin, en kruka lavendel, en hink med grekisk oregano och två hinkar med mejram är precis vad som får plats. Och en stor kruka basilika, bara som experiment. Basilika vill ju egentligen ha minst +15 dygnet runt, och inatt gick det ner till +8 i växthuset. Men kanske det kan bli nåt ändå? Rosmarin, lavendel, grekisk oregano och mejram har hittills stått utomhus, så de tycker säkert att det är väldigt skönt att få tak och väggar. Men tomaterna och basilikan är ju bortskämda med inomhustemperatur...

En "Ernstigt" rustik bänk och en likaså "Ernstigt" charmig gammal pinnstol utan ryggstöd får fungera som hyllor för krukorna.

Lavendeln har inte hunnit långt, för jag tänkte ju hela tiden att den skulle bo utomhus. Nu blir det kanske mer fart på den.

Att montera ett växthus går i en handväning bara på teve. Eftersom vi köpte utställningsexemplaret (resten av modellen var slutsålda) tog det några timmar att montera ner och sen många timmar till att montera upp...

Lavendeln har inte hunnit långt, för jag tänkte ju hela tiden att den skulle bo utomhus. Nu blir det kanske mer fart på den.

Alldeles utan blingbling kan man väl inte vara. En spegelboll hälsar den uppmärksamma besökaren välkommen in i värmen.

Allt för idag!

Fångade ögonblick

Det här veckoslutet har vi vågat ta bort tygen så nu kan man beundra allt som hänt under dem. Sallaten har vuxit till sig riktigt nätt och de allra första potatiskålarna tittar också upp. Om det hade kommit lite mer varmt regn, så hade nog allt vuxit snabbare. Men nu har det varit så torrt att sprinklern fått gå en stund nästan varje dag.

Under tyget har sallaten börjat växa till sig, tack vare flitigt vattnande.

Timo tittar fram.

En vattenspegel har länge saknats i trädgården, för med tanke på myggtätheten i de här trakterna vill man ju inte gärna bjuda på kläckningsplatser i onödan... Men vatten i rörelse går förstås bra, inte minst för att man då får njuta av porlet. Ifjol konstruerades en enkel fontän av ett betongfat gjutet med rabarberblad, en gammal kanna och en liten elpump. Nu är den väckt ur sin vinterdvala.

Tänk att så lite kan göra så mycket!

Idag spricker också häggens blommor ut. Det har varit så hård vind att doften nästan blåst iväg, men i de lugnare pustarna har denna underbara vällukt spridit sig över hela gården.

Häggen blommar, äntligen!

Så kortvarigt, men så vackert!

Röda vinbären blommar för fullt, och även om det finns en och annan humla som är på alerten är det nog ändå myrorna vi får tacka för pollineringen. Det finns alla chanser till ett riktigt toppenvinbärsår, bara inte järnnätterna förstör alltihop...

Myror visar visserligen vägen till bladlössen, men de har också egna intressen i vinbärsbuskarna...

Snacka om att vara sockerberoende!

Och så har vi då vår vän flugsnapparen, som tror sig se en rival i vårt fönster. Han sitter på fönsterkorset och hackar på den inbillade kanaljen, så vi har varit tvungna att hänga upp en hotbild för att dämpa kampivern. Det lyckas sisådär...

Flugsnapparen ser en konkurrent...

Det här är MITT revir!!

Mirakelmånad

Det händer så mycket och så snabbt att det knappt är möjligt att hänga med. Plötsligt spricker björkarnas löv fram, häggarna är snart bara timmar från full blomning, vinbären radar upp sina knoppande klasar och maskrosorna lyser där det nyss var bara brunt och grått. Maj är verkligen en mirakelmånad! Men också en krävande månad, för hur ska en människa som knappt klarat sig genom vinterns evighet på ingen tid alls transformeras till sommar? Det är ett lika stort mysterium, varje år.

Björklöven slår ut runt den nyuppsatta holken.

Men det finns ju också sånt som inte tycks starta alls... När jag hade klippt ner fjolårets timjan och salvia lade jag fiberduk över för att skydda mot sol och vind. Fortfarande syns ändå bara förtorkade, döda kvistar. Men det var samma sak ifjol, och visst kom det fräscha blad även om jag nästan hunnit ge upp hoppet. Så jag antar att det bara är att utrusta sig med tålamod igen och vänta, vänta...

Salvia nerklippt under fiberduk.

Betydligt mer liv är det i sparrisen som planterades ifjol och som nu gjort sin första övervintring. Vi vågade nog inte tro att den skulle klara sig trots att sparris faktiskt kan odlas betydligt längre norrut. Men det var ändå en överraskning att se skotten titta upp!

Sparrisen tittar fram och överlevde första vintern!

Wilma-tomaterna mår fortfarande gott. Plantornas höjd är hyfsat begränsad, men det behövs ändå några stödpinnar nu när det också finns kartklasar som väger en del. Förhoppningsvis ska de kartarna få mogna utomhus så småningom. Men tills vidare går det bra att stå i vindsfönstren.

Wilma-kartarna har vuxit till sig fint.

I kökslandet

Äntligen kom nätter med plusgrader, och äntligen blev det möjligt att börja gräva i kökslandet på riktigt! Det här veckoslutet har vi sått olika sorters sallater och blommor och planterat ut kryddplantor. Allt under dubbel fiberduk, förstås. Den sallat som såddes för ett par veckor sen tittar snällt upp under duken, så nu är det bara att hoppas att det går lika bra för de nya sådderna.

Dottern har sitt eget land, med bland annat favoriten sömntuta.

Kökslandet är placerat just nedanför köksfönstren. Odlingssängarna är smala och effektivt utnyttjade, och vi går på plankor som är utlagda mellan dem. Man tränar verkligen balanssinnet på det viset... Fördelen är att det inte är så stora ytor som ska rensas, och man tar sig fram utan att bli alltför lerig när det regnat. Odlingssängarna är inte upphöjda eftersom torkan är ett större problem än vätan. Det beror dels på sydläget, dels på att försomrarna ofta är ganska torra - och det är ju då sådden helst borde hållas jämnt fuktig.

Först ska sängarna jämnas till...

...och så ska varje frö få sin vattendos...

...och sen läggs dubbel fiberduk på, som skydd mot både nattköld och stekande sol.

Det senaste veckoslutet har verkligen varit hektiskt, för man vill ju använda varje sekund av växtsäsongen. Vi har också planterat tolv meter syrenhäck som med tiden ska ersätta björkarna längs tomtens södra gräns, och förhoppningsvis ge bättre bullerskydd mot vägen. Så det blir mycket vattnande under veckorna framöver när allt nyplanterat ska tas omhand.

Sen finns det ju också växter som har lika bråttom som vi, och som inte heller förspiller en sekund, t.ex. rabarbern. Ingen av oss är väl egentligen så förtjust i att äta rabarber, men den är väl värd sin plats i kökslandet ändå - bara för att den är så vårpigg! 

Här kommer rabarbern! Den härstammar från den gamla rabarberplanta som tidigare fanns på gården. Vi brukar låta den blomma, bara för att blomstänglarna faktiskt är riktigt stiliga.

Nu har vi äntligen också fått en praktisk upphängningsplats för redskap på uthusgaveln. Kanske inte så stajlat som i "Äntligen hemma", men en planka och några spikar fyller mer än väl sin funktion.

Var sak har sin plats!