Just nu

Just nu borde tiden stanna. Just nu borde alltid vara just nu. I kökslandet kan man både skörda det växande och ana det kommande. Sallaten är fräsch, de första blåklintarna och ringblommorna har slagit ut, fjolårstimjan blommar - och samtidigt lovar knoppar, ärtblom och jordgubbskart att mer är på kommande. Ingenting har ännu hunnit bli riktigt trött, slitet och slaskigt, som det ju blir om nån kort, kort vecka. Men just nu är allt bara skönhet, löften och rikedom. Så visst borde tiden stanna just nu!

Sömntuta och blåklint

Ringblommor

Jordgubbskart

Köksträdgården 5.7.2011

Också den lilla ängen, "fjärilsparken", är fräsch och löftesrik just nu. På de torraste partierna finns det visserligen ingen växtlighet, men de fläckarna ser man knappt eftersom allt annat blommar. Prästkragar och kråkvicker har brett ut sig så att det är en fröjd, och mer exotiska färgklickar dyker upp här och var. Vi sådde in ängen med ängsblommor ifjol så i år är det spännande att upptäcka nyheter vartefter.

Linblom

Cikoria på ängen

Ängen

Men det är klart att det också finns sådant som behöver förnyelse, även just nu. Violerna är nerklippta för att få omstarta. Det betyder också att de tagetsplantor som jag dumt nog satte bakom violerna äntligen syns. Nästa år ska jag definitivt placera violer och tagetes i annan ordning... Violerna är ju så små när man planterar dem så jag hade glömt hur enorma de blir med tiden. Men nu får de vila ett tag, och återkommer förhoppningsvis med nya blommar om några veckor.

Nerklippt violplanta

Blomlådan vid trappan

I växthuset är det både full skörd och full förnyelse på samma gång. Jag mumsar Wilma varje dag, samtidigt som plantorna börjat på helt ny blomning. Det trevliga med dvärgbusktomater är att det går att rädda plantorna inomhus om hösten skulle bli besvärligare än vad växthuset klarar av. Så att vi ändå får full utdelning av den blomning som pågår bara just nu.

Wilma med kart, moget och blommor

Planeringssäsong

Det sägs att en trädgård aldrig är så vacker och så fullständig som på vintern när det enda som syns är drömmar och visioner... Det ligger nog en sanning i den tanken. Så just nu gör jag faktiskt allt jag kan för att väga upp drömmarna genom att mobilisera alla de andra trädgårdsintrycken, de där som inte är så vackra och fullständiga. Det är helt enkelt nödvändigt, om sommarens köksträdgård inte helt ska rinna över bredderna. För det finns ju så många fina fröpåsar med så många fina sallatssorter och alltmöjligt annat. Och när man inte kan låta bli att köpa hem en till, en till och en till infinner sig snart känslan av att trädgårdslandet definitivt borde utvidgas.

Hur ska allt rymmas? Och i vilka proportioner?

Men, det är då det gäller att ta ett par djupa andetag, blunda och känna svetten i ansiktet, värken i ryggen, sprickorna i fingrarna och stickor och blåsor i handflatorna, höra myggen, se de vissnande sallatsbladen med bortgnagda rötter, förnimma kladdet av ihjälklämda bladlöss... För det är ju så det är på riktigt i trägården, på sommaren. Och det behöver man också komma ihåg när man funderar på att utvidga sina odlingar. Tycker jag. Och tittar på en fröpåse till...

Vilken blomma bredvid vilken sallat?

Dottern planerar också sitt eget lilla trädgårdsland.

Drömmarna och planeringen är ju onekligen en stor del av trädgårdsodlingens charm. Och visst blir det lättare att överleva en nordlig mars när man är ömt inbäddad i framtidens fröer. Så jag breder ut mina påsar i rader, flyttar dem av och an, tänker färger och former, och odlar mitt visionerade land igen och igen. Så blir trädgården så mycket mer än den korta sommaren tillåter. Och ja - det finns plats i den för bladlössen också. I alla fall just nu.

Mätt och belåten.

Bakåt och framåt

Ljuset återkommer men snön envisas med att falla och temperaturen lämnar mycket övrigt att önska... Då är det klokt att strunta i nuet och hellre titta bakåt och framåt. Kanske speciellt framåt, nu när det faktiskt är mindre än 30 dagar till vårdagjämningen (70 till vappen, då isen på fjärden brukar ha gått och potatisen redan ligger och gror i landet).

Sommaren 2010 var rysligt späckade med trädgårdssysslor, nästan så att det känns relevant att fundera på om inte sommaren 2011 kunde ha ett lite lugnare tempo. Samtidigt är det ju så svårt att sitta stilla när allt står och växer och man vet att den livsbejakande delen av året är så kort. Många erfarenheter tecknades ner, och det ger liv åt vintern att bläddra i fjolårets loggbok. Möjligen också lära sig nåt av den gångna säsongen.

Som till exempel att 58 tomatplantor (Tiny Tim) är för mycket. Visst, ungefär hälften gavs nog bort, men att slänga gick ju inte för sig... Så det blev ändå 13 hinkar med två plantor per hink och dessutom några extra krukor som skulle vårdas och kånkas av och an. Och vattnas i det oändliga. Sen gick det som det brukar - en stor del av tomaterna fick tas in gröna och sättas på mogning i bastun.

Tiny Tim, 28.3.2010

I år ska jag vara klok, har jag tänkt, och sått mycket färre. Nu har 12 Maskotka och 12 Wilma just börjat titta upp - de lär ska hålla sig låga och Maskotka är dessutom tidiga, påstås det. Nu har vi också en vindsvåning som ska utrustas med lysrör i några fönster, så att tomatplantorna ska trivas bra.

Jag insåg även att jag saknade mina tagetes, som jag inte sådde ifjol. Så i år ska det bli tagetes, så småningom. Och i år ska jag inte köpa fler vinbärsbuskar! Annat än om jag måste, förstås...