Blå valborg

Nyss gick isen på fjärden och nu blommar blåsipporna som allra mest. Om det är något som kan få mig att lägga vintern bakom mig så är det nog öppet vatten och blåsippsblomning. Och hur illa det än kunnat se ut bara några dagar tidigare så brukar det ändå bli en blå valborg. Äntligen liv igen!!

De tidigaste blåsipporna har visserligen kikat fram ett bra tag redan, men nu lyser blåa tuvor överallt runt gårdsstugan. Ursprunget till den blå prakten är rabatten under gårdsstugans sydfönster. Därifrån har myrorna spritt sipporna runt hela stugan och upp i backarna och buskarna runtomkring. Och just nu blommar de som vackrast.

Blåsipporna blommar så härligt men alldeles för kort! /Vincent

Vackert och symmetriskt /V.

Upp mot ljuset! /V.

Kan det bli vackrare? /V.

Men det är inte bara blåsipporna som blommar! Den småbladiga basilikan har också öppnat en liten blomma. Jag vet nog att det påstås att man inte ska låta basilikan börja blomma eftersom aromen blir sämre då. Men jag har ju flera krukor...

Blommande basilika /V.

När alla vinbärsbuskar nu blivit uppstädade och fått kalk och mer mull börjar det också vara dags för utomhussådder. Vi brukar kunna starta upp rätt snabbt, tack vare kökslandets sydläge, men sen gäller det förstås att skydda mot nattfrosten ända tills järnnätterna är förbi. Ifjol utvecklade jag "odling i flyttlådor" och märkte att den bästa sallaten var den som fick växa i lådor. Så årets första omgång är startad - givetvis under rejält fibertyg.

Sallat i "sarkofag"/V.

Det är förresten inte bara jag startar upp nu... Häggar och syrener har hur tjocka knoppar som helst, och de amerikanska buskblåbären har också fått fart under de senaste dagarna. Det är som det brukar vara den här tiden - tålamod noll och eufori hundra!

/Anna-Maria

Blåbärsknoppar /V.

Äppelträdsvåndor

Jag kommer inte överens med våra äppelträd! De växer inte som jag vill, de spretar och blir spingliga och har krätfsår och jag vet inte vad... Träden är ympade på starkväxande grundstam (Antonovka) för att klara klimatet här, men jag skulle vilja ha låga träd av den typ som man ser längre söderut. Inte höga och vida utan små men med mycket blommor och frukt. Så jag går väl för hårt fram med beskärningen när jag försöker forma träden till något som de antagligen inte är ämnade att vara. Å andra sidan har jag i grannskapet sett riktigt lyckade små äppelträd som beskurits och bundits ner, så kanske det kan fungera ändå? Kanske?

Spretar åt alla håll... /Vincent

Hursomhelst, ibland tycker jag att äppelträden ger betydligt mer våndor än glädje. Haren gnager på dem på vintern och de ska skyddas med galler. Solen frystorkar träden på våren. Bladen drabbas av bladlöss och blommorna av frostnätter och brist på pollinerare. På sommaren är det för torrt i marken så träden står och flämtar. Och om det regnar mycket trivs fruktträdskräftan utmärkt.

Sårig bark /Vincent

 Vattenskotten tar över grenarna, och beskärningen hjälper inte långt. Att binda ner kvistarna blir den enda lösningen på de spingliga och spretiga problemen. När karten äntligen kommer (om den kommer) är skatorna genast framme och hackar för fullt. Sen blir det angrepp av monilia i hacksåren och de flesta äpplena är oätliga. Och så är det igen dags att rulla fram galler som skydd mot haren...

Nerknutna "grenar", eller snarare riskvistar /Vincent

Närkontakt av hare /Vincent

Nej, man ska nog vara lite knäpp för att alls försöka sig på äppelträd. Och inte vet jag om det är värt besväret, egentligen. Tacka vet jag vinbärsbuskar - de är i alla fall pålitliga!

/ Anna-Maria

Sent i september

Det är inte alla år som september är så mild och gynnsam som i år, även om man önskar att så vore. Visst har det regnat förfärligt mycket, men veckosluten har mirakulöst nog innehållit minst en solig dag och det är ju den solen som lagras i minnet. Och när det hittills dessutom bara varit en enda frostnatt är lyckan närmast total. Så, än finns det trädgårdsglädje!


Ifjol såg jag en ensam envis ringblomma som tålde frost och köld långt in i oktober. I år bestämde jag mig för att ta vara på ringblommornas hösttålighet, så jag sådde en extra omgång i juli. Nu blommar de för fullt och lyser upp kökslandet med all önskvärd härlighet!

De julisådda ringblommorna är hur ståtliga som helst!

Också den låga ringblomssort som jag sådde tidigt på säsongen blommar fint vidare eftersom jag plockat bort utblommade blommor med en dåres envishet hela sommare. Men nu plockar jag inte längre för det kan ju hända att småfåglarna blir glada för lite extra frön. Fast de kanske inte äter ringblomsfrön?

Frökapslar som väntar på att övervintra, eller att bli mat åt en mes.

Citronmelissen var trög, trög och trög i starten men nu frodas den för fullt. Grönmyntan var inte heller speciellt alert i början, men den är ännu friskt grön och blommar snyggt i lila.

En tuva välmående citronmeliss - och mitt i den en självsådd kyndelblomma.

Bärsäsongen är i princip slut, men det finns ännu aronia och nypon till trastarnas glädje. Nyponen gör jag ingenting av så fåglarna kan gärna få dem. Men de är vackra att se på.

Vresrosen har haft en bra sommar.

Enstaka sommaropportunister vägrar ge upp, man kan hitta en och annan blåklocka och till och med prästkragar. De dyrt köpta krysantemerna, "höstblommor", gav en ynka blomning och tvärvägrar ge mer. Men markens eget folk vet att det gäller att ta vara på även de sista chanserna.

Stor blåklocka blommar, men toppklockans blad är svårt angripna av rost. Det kommer ändå inte att hindra toppklockorna från att sprida sig hejvilt nästa säsong. Kalla dem ogräs - men det är skönt med växter som inte ger upp!

Vinbärsbuskarna tappar blad men knopparna vittnar om förberedelse inför nästa säsong. Äppelträden bär också frukt och löften på samma gång. Sent i september är det en tröst att se. Och nu är det ju faktiskt inte mer än ett knappt halvår till vårdagjämningen!

Stor blåklocka blommar, men toppklockans blad är svårt angripna av rost. Det kommer ändå inte att hindra toppklockorna från att sprida sig hejvilt nästa säsong. Kalla dem ogräs - men det är skönt med växter som inte ger upp!

Rödbetor!

I Vincents experimentland invid sparrisen har det i år vuxit rovor, rödbetor och solrosor. Rovorna tog naturen hand om, men rödbetorna blev skördade detta veckoslut. Inte för inläggning, men för kokning och direkt konsumtion. Färskkokta rödbetor är så gott!

En liten bit med betor i experimentlandet.

Så stora blev de ju inte, men de har å andra sidan skött sig så gott som helt själva.

Studie av betor. Visst är de vackra?!

Klottigt värre att koka rödbeta...

Kokta rödbetor, lite fräsch tärnad gurka, hemodlad potatis och timjankryddad grillad ytterfilé (kravmärkt) - ingen dum lördagsmiddag!

Nattfrost

Ja, så kom den då - den första frosten. Ingen man längtar efter, precis... Minnestermometern visade -1 som lägst så det var ju inte mycket. Men frost i alla fall. Ifjol och i förrfjol kom den första frosten på tillfälligt besök i månadsskiftet augusti-september, så vi vet ju att vi levt på lånad tid. Man får vara tacksam för det lilla man får, och hösten hittills har ju varit ganska underbar. Men snart är det höstdagjämning...

Fast det gäller ju att vara lika seg som växterna! Trädgårdsstädningen är nog påbörjad, men ringblommorna visade sig tåla många minusgrader i upprepade omgångar ifjol så de kommer att få stå kvar länge.  Och i det städade växthuset står fortfarande ett par örthinkar, numera tillsammans med stolar så att man kan sitta där och mysa åtminstone en stund på kvällen. Också liten trädgårdsglädje är glädje!

Frost på gräsmatta

Kylslagen vresros med spindelnät

Vissnande hallonblad

Sen gäller det ju att minnas att det bara är ett halvår till vårdagjämningen när höstdagjämningen passerat. Och halvår går som bekant egentligen ganska fort...

Dillkrona

För mycket av det goda

Tanten som bodde här på gården före oss planterade ett krikonträd vid sin stugknut. Trädet växte till sig och blev ett stort buskage med flera stammar. Det är ett produktivt buskage, visserligen beroende på året men åtminstone aldrig helt utan skörd. Blomningen var alldeles fantastisk i våras, och pollineringen lyckades tydligen också bra för grenarna hänger nu av kartar och halvmogna "miniplommon". Faktiskt i sådan mängder att det sa "brak" igår...

En av krikonträdets grenar gav vika under tyngden av frukter.

Tyvärr är de flesta krikonen ännu kartiga.

Om hösten får vara lång och varm får vi en rekordskörd!

Den gren som gav vika måste i alla fall tas bort.

Men det skadar ju inte med lite urglesning ibland... det tycks vara en mycket livskraftig sort som sätter mängder med rotskott överallt i omgivningen.

Vi har tyvärr ingen aning om vilken sort miniplommonen/krikonen är. De är ungefär samma storlek som körsbärstomater och de blir djupt plommonlila när de är mogna. Fruktköttet är gulorange och smaken är sötsyrlig. Men kärnan är stor i förhållande till fruktstorleken och om man försöker göra saft eller sylt av frukterna blir smaken lätt dominerad av skalets beska och syra. Bäst är alltså att äta krikonen färska utomhus så att man fritt kan spotta kärnor.

Vackert...

...och gott!

När sommaren vrider sig runt sin axel

Hur illa jag än tycker om det kan det inte hjälpas att sommaren vrider sig runt sin axel. Det känns i luften på morgnarna, men framför allt hörs det - den öronbedövande tystnaden som förlamar allt, nu när fåglarna slutat sjunga. Det är lika sorgligt varje år. Och då väcks också uppmärksamheten på allt det som inte blir och inte längre kan hinna bli som man ville... Gråmöglet på jorgubbarna (på grund av fukt) och jordgubbsmjöldaggen på smultronen (på grund av torka), till exempel.

Skräpiga och mögliga jordgubbar

Harens vinterbeskärning av körsbärsbuskarna har skapat en kvast utan dess like. Hur det ska vara möjligt att reda upp den sprethögen är mer än jag begriper. På den andra busken har bladlössen haft storkalas hela sommaren. Det känns aldrig roligt att gå ut med giftsprayen, men ibland har man helt enkelt inget alternativ.

Spretig körsbärsbuske

Nu hänger också hallonen ganska sorgligt, vad de lider av (förutom hallonskottsjuka och torka) vet jag inte riktigt. Och Melalahti-vinbären har skumma blad som sannerligen inte pryder en trädgård. Dessutom måste alla vinbär man vill behålla nu vara insnurrade i nät, eftersom årets skator annars hinner hacka ner alla kartar.

Hallonälende

Vinbär i nät

Ack ja, vanitatum vanitas. Trädgård är i sanning lika mycket död som liv. Då är det en tröst att se hur violerna tar omstart, och hur de ringblommor som jag sådde sent så att de förhoppningsvis ska lysa upp september-oktober växer utan att bekymra sig om sommarens vändningar. Sånt känns gott att betrakta.

Nya ringblommor på väg.

Nya violer i morgonsol!

Mygg och regn

Midsommar 2011

Mängden mygg och regnens täthet gör att juni är mer av inomhusmånad i år än vad man kanske skulle önska... Samtidigt klagar växterna förstås inte alls, de störs inte av myggen och regnen tar de tacksamt emot. Vinbärsbuskarnas kartfall blev stort så länge torkan höll i sig, men nu trivs de kvarvarande kartarna fint.

Kartfall :-(

Kökslandet frodas också stort när vätan inte kommer enbart via slang. Sallaten växer för fullt och det är bara att äta så mycket man hinner. En del av sallaten ska få växa vidare och gå i blom, för det brukar bli ganska stiliga spiror av det.

Frodig sallat

Blomsterprakten är det inte lika mycket med nu, tyvärr. Häggarna är kalätna av häggspinnmal och regn och storm har tagit den sista prakten av syrener och pioner. Violerna är visserligen fortfarande fina i sina baljor och mina tagetes har kommit bra igång. De första förodlade blåklintarna börjar också få blommor. Men annars är det lite tunnsått, i väntan på toppklockor, sömntuta, kryddtagetes och ringblommor.

Utblommad pion

Häggspinnmal i spökträd

Toppklockor på gång

Smultron och jordgubbar blommar i alla fall för fullt, och så pass ymnigt att man kan hoppas på god skörd. Och här ska också pilfinkarna få ett litet tack - de brukar visserligen riva vilt i timjan när de bygger sitt bo men just nu är de ypperliga larvjägare bland jordgubbsplantorna. Förhoppningsvis kniper de en och annan mygga också!

Jordgubbar till midsommar??

Glad midsommar alla läsare av bloggen!

Midsommarskor

Ett litet växthus

Efter många om och men blev det till slut ett växthus. Ett litet ett, monterat så att det står på terrassen. Nångång i en avlägsen framtid ska vi nog ha ett riktigt orangeri, och tanken har varit att vänta och satsa ordentligt i ett senare skede. Men... tomaterna mognar och nätterna är ännu kalla. Så det blev till slut ett litet växthus.

Det lilla växthuset på terassen

Och växthus har en tendens att genast fyllas... Tre flyttlådor och en hink med tomatplantor, två krukor rosmarin, en kruka lavendel, en hink med grekisk oregano och två hinkar med mejram är precis vad som får plats. Och en stor kruka basilika, bara som experiment. Basilika vill ju egentligen ha minst +15 dygnet runt, och inatt gick det ner till +8 i växthuset. Men kanske det kan bli nåt ändå? Rosmarin, lavendel, grekisk oregano och mejram har hittills stått utomhus, så de tycker säkert att det är väldigt skönt att få tak och väggar. Men tomaterna och basilikan är ju bortskämda med inomhustemperatur...

En "Ernstigt" rustik bänk och en likaså "Ernstigt" charmig gammal pinnstol utan ryggstöd får fungera som hyllor för krukorna.

Lavendeln har inte hunnit långt, för jag tänkte ju hela tiden att den skulle bo utomhus. Nu blir det kanske mer fart på den.

Att montera ett växthus går i en handväning bara på teve. Eftersom vi köpte utställningsexemplaret (resten av modellen var slutsålda) tog det några timmar att montera ner och sen många timmar till att montera upp...

Lavendeln har inte hunnit långt, för jag tänkte ju hela tiden att den skulle bo utomhus. Nu blir det kanske mer fart på den.

Alldeles utan blingbling kan man väl inte vara. En spegelboll hälsar den uppmärksamma besökaren välkommen in i värmen.

Allt för idag!