Sent i september

Det är inte alla år som september är så mild och gynnsam som i år, även om man önskar att så vore. Visst har det regnat förfärligt mycket, men veckosluten har mirakulöst nog innehållit minst en solig dag och det är ju den solen som lagras i minnet. Och när det hittills dessutom bara varit en enda frostnatt är lyckan närmast total. Så, än finns det trädgårdsglädje!


Ifjol såg jag en ensam envis ringblomma som tålde frost och köld långt in i oktober. I år bestämde jag mig för att ta vara på ringblommornas hösttålighet, så jag sådde en extra omgång i juli. Nu blommar de för fullt och lyser upp kökslandet med all önskvärd härlighet!

De julisådda ringblommorna är hur ståtliga som helst!

Också den låga ringblomssort som jag sådde tidigt på säsongen blommar fint vidare eftersom jag plockat bort utblommade blommor med en dåres envishet hela sommare. Men nu plockar jag inte längre för det kan ju hända att småfåglarna blir glada för lite extra frön. Fast de kanske inte äter ringblomsfrön?

Frökapslar som väntar på att övervintra, eller att bli mat åt en mes.

Citronmelissen var trög, trög och trög i starten men nu frodas den för fullt. Grönmyntan var inte heller speciellt alert i början, men den är ännu friskt grön och blommar snyggt i lila.

En tuva välmående citronmeliss - och mitt i den en självsådd kyndelblomma.

Bärsäsongen är i princip slut, men det finns ännu aronia och nypon till trastarnas glädje. Nyponen gör jag ingenting av så fåglarna kan gärna få dem. Men de är vackra att se på.

Vresrosen har haft en bra sommar.

Enstaka sommaropportunister vägrar ge upp, man kan hitta en och annan blåklocka och till och med prästkragar. De dyrt köpta krysantemerna, "höstblommor", gav en ynka blomning och tvärvägrar ge mer. Men markens eget folk vet att det gäller att ta vara på även de sista chanserna.

Stor blåklocka blommar, men toppklockans blad är svårt angripna av rost. Det kommer ändå inte att hindra toppklockorna från att sprida sig hejvilt nästa säsong. Kalla dem ogräs - men det är skönt med växter som inte ger upp!

Vinbärsbuskarna tappar blad men knopparna vittnar om förberedelse inför nästa säsong. Äppelträden bär också frukt och löften på samma gång. Sent i september är det en tröst att se. Och nu är det ju faktiskt inte mer än ett knappt halvår till vårdagjämningen!

Stor blåklocka blommar, men toppklockans blad är svårt angripna av rost. Det kommer ändå inte att hindra toppklockorna från att sprida sig hejvilt nästa säsong. Kalla dem ogräs - men det är skönt med växter som inte ger upp!