Glömd är den existentiella kampen i juni, glömd är sorgen över sommarens vridning runt axeln - nu stundar nya tider! Nu börjar Bärsäsongen!
Ja, ja, ja, jordgubbarna har förstås redan både börjat och nästan slutat sin säsong. Men det berör inte mig så mycket eftersom jag köper mina jordgubbar. Jag har haft egna jordgubbsplantor, men gett upp dem eftersom jag tyckte att skörderesultatet inte motsvarade arbetsinsatsen. Jag ser helt enkelt ingen poäng med alltför hopplös kamp - hellre satsar jag på de sorter som visar att de uppskattar min trädgård. Dessutom är jag lite besviken på jordgubbar överlag, så i år har vi till och med köpt mindre av dem än tidigare. Jag brukar grovkrossa jordgubbar och frysa in dem, och ifjol prövade jag att skippa sockret helt. Men, så trista bären blev! Och då blev jag faktiskt sur (!), för det känns ju inte rimligt att tillsatt socker ska vara nödvändigt.
Nej, tacka vet jag vinbären! De håller alla aromer när man fryser dem osockrade. Det är bara den skarpaste toppen av syran som mildras, faktiskt så att frysningen fungerar som en sötningsprocess. Såna självständiga och karaktärsfasta bär vill jag ha! Så därför börjar Bärsäsongen nu, när vinbären mognar som mest.
 |
| De röda vinbären lyser som rubiner i buskarna /Vincent |
 |
| Färdiga att plockas /V. |
De röda fryser jag in precis som de är, utan socker eller annan behandling. De är så bra i sig själva så alla övriga arrangemang är bara onödiga. Det samma gäller de vita, som redan mognat, plockats och ligger i frysen. Av de svarta kokar jag saft, och sylt som är den perfekta julklappen/födelsedagspresenten till pappa (en av de få gåvotyper han verkligen uppskattar). En del krossar jag och fryser in för eget bruk. Det går åt ganska ordentliga mängder när man äter bär varje dag... De gröna vinbären måste jag tyvärr ta bort eftersom buskarna mådde så
dåligt och jag var rädd att de skulle sprida bobbor runt sig. Nästa år
blir det mer vita buskar i stället, de klarar de torra lägena bättre.
 |
| Krusbären blir till god saft /V. |
 |
| De amerikanska buskblåbären är vackra och goda men inte lika aromatiska som vilda skogsblåbär /V. |
Jag har lite krusbär också, och de brukar bli saft. Saskatoon och blåbär ger ännu så små mängder att jag bara äter dem vartefter. När trastarna nu upptäckt saskatoonen lär jag väl inte få mer av dem i år, men jag hann faktiskt först! I år har vi också fått de allra första blåbärstrybären, men de var faktiskt sura och trista. De får en ny chans nästa år, sen får vi se...
 |
| Hallonen är allas favorit... även "hallonmaskens" (som ju egentligen är en skalbaggslarv) /V. |
Hallonen lever också farligt. Jag har gett över skötseln till Vincent i år, så nu förstår han äntligen vad jag klagat över...! Vildhallonen i omgivningen sprider alla sorters bobbor, så tamhallonskötsel skulle kräva enorma mängder arbete och gifter. Men de är ju nog så specialgoda, så vi har hittills hållit ut... Den rårörda smultron- och hallonsylt som Eleonora (dottern) bjöd på häromdagen var alldeles gudomlig. En riktig hyllning tilll Bärsäsongen!
/Anna-Maria
