Opportunister

I skrivande stund är det torrt, skogsbrandvarning i trakten. Torrt betyder att allt odlat flämtar. Lite iskallt vatten ur kran hjälper inte speciellt mycket. Torrt betyder också kalas för vissa opportunister: bladlössen! Jag tror inte att jag längre har en enda vinbärskvist som jag inte tvingats toppa för att få bort den hopkrullade bladlusgömman. Alla blad är kladdiga av honungsdagg (hm... det låter vackert men det är ju faktiskt bladlusskit...) och en del är mjälliga av ömsade bladlusskinn. Sanslöst!

Övergivna bladlusskinn /Vincent

Om man orkar bortse från förstörelsen är ju bladlössen egentligen helt fascinerande. De finns i alla sorter: stora, små, grå, svarta, gröna, med vingar och utan vingar, såna som bara klottar omkring sig och såna som gör vinbärsbladen rödbubbliga... Jag har just lärt mig att bladlössen kör med jungfrufödsel hela vägen fram till hösten då en kull hanar produceras. Men hela sommarsäsongen föder honor honor utan manlig inblandning, och de föder många... En bladlus blir ca 4 veckor gammal men ger upphov till tusentals andra under den tiden. Undra på att det kryllar!

När det blir för trångt på en buske (d.v.s. när de fina årsskotten är utsugna) föds en generation bladlöss med vingar, så att släktet behändigt kan utvidga sitt förstörelseområde. Tjohoo! Nu har vi tydligen nått det stadiet på flera håll i trädgården för de bevingade bladlössen parkerar sig nu inte bara i bärbuskarna utan också på tomaterna i växthuset, i sallaten på terrassen och t.o.m. i basilikan inomhus!

Bladen på vinbärsbusken krullar ihop sig, en spindel har hittat bra jaktmarker! /V.

Bekämpning då? Tja, hård vattenstråle och såpvatten ger i stort sett inget resultat. Lite gift skulle väl vara helt okej, men det tar tyvärr också kål på alla de nyckelpigor och andra bladluspredatorer som jobbar för högtryck just nu. Och det vill jag ju inte. Så det är nog bara att svära, knipsa toppskott och svära igen...

Tack och lov finns det andra opportunister också, av ett mer njutbart slag. Självsådda blåklintar har invaderat stenpartiet under köksfönstret, och de är rätt många just nu. Var de hittar vatten begriper jag inte, men de är så fina att de får stå kvar.

Blåklinten trivs i stenpartiet /V.

Prästkragarna som jag sådde vid rabarberstenen och sen gav upp har tagit många osynliga år på sig men nu tycks de ha etablerat sig. Och de breder ut sig med ohejdad kraft, t.o.m. på gruset som jag brukar salta för att hålla undan gräs. Men prästkragar saltar man ju inte på!
/Anna-Maria

Prästkragen blommar som bäst, mitt i midsommaren! /V.

Prästkragen trivs på ängen men växer lika bra i en grusbacke /V.

Existentiell kamp

Det hinner knappt bli sommar. Då kommer de, alla de som också väntat en vinter på att få breda ut sig, föröka sig, föröda och förstöra. Den existentiella kampen går in i sin mest aktiva fas. Vem ska få leva här? Och vem ska rivas, krossas, mosas, trampas ner och förgöras?

Kriget i trädgården är sannerligen i full gång! På så gott som alla skott på träd och buskar sitter bladlössen. Tjocka klungor med bladlöss. I deras värld tycks ett mord hit eller dit inte spela någon roll. De vinner i kvantitet, i vilket fall som helst.

Bladlössen har julafton på päronträdet! /Vincent

Hallonskotten böjer sig mot marken. Det är visst någon av alla de myggor som kan angripa en stackars hallonplanta som nu hittat ett ypperligt boställe. Kul för myggan - inte för hallonen!

Hallonskotten slokar och mår inte alls bra /V.

Hallonskottsjukan har slagit till. Igen. /V.

Små larver spinner in sig precis överallt. Häggarna är fulla av dem, men de finns i små snurror i äppelbladen också. Säkert mysigt att bo i ett äppelblad...

Häggspinnmalen blir en riktigt vacker fjäril, men är otrevlig i sin massförekomst /V.

Så har vi de riktigt små organismerna, som sist och slutligen kanske är mest framgångsrika i kampen om livsutrymmet: svamparna och bakterierna! Den fina raden av fräsch persiljegrönska bryts så fult av gulnande och döende plantvrak. Orsak? Rothalsröta, gissar jag. Rothalsröta är en svampsjukdom som kan bekämpas bland annat genom att man steriliserar jorden, exempelvis i micron. Hm... kanske inte ett helt realistiskt alternativ just här. Jag tigger om nåd medan jag försöker trösta mina trupper med algvatten.

Persiljan ser finare ut i butikshyllan. Undras hur mycket gift de sprutats med? /V.

Sen ska vi inte heller glömma allt det som man inte förstår och därför inte har en chans att kämpa mot. Varför är Hildur så blek och svag trots all trägen omvårdnad? Varför mörknar de kartar som just börjat växa fram ur blomknopparna? Är det döden som nafsar dem i foderbladen? Vanitatum vanitas!

Svartvinbärskarten är bruna och torra, bådar inte gott /V.

Och nu har jag inte ens nämnt ogräset. Kanske för att det fortfarande sticker i alla fingerleder efter gårdagens match med brännässlorna... Den existentiella kampen i sommartid är i sanning konkret och fysisk. Frågan är: Kan den vinnas?

/Anna-Maria

Avslutar med några färggranna bilder av pionen som slog ut idag! Rosenkvitten i bakgrunden. /V.

Tyckte tidigare inte särskilt mycket om pioner man har ändrat mig.../V.

Intensiva färger/V.

Tid för tomater

Nu äntligen, äntligen har alla tomatplantor fått flytta ut i växthuset! Det är trångt, väldigt trångt... men det ska bli väldigt roligt att se hur de olika sorterna fungerar. Balkonzauber är låga och buskiga, Arvento är mörkgröna och strävar på höjden, Bloody Butcher har glest bladverk och väldigt olika struktur beroende på om plantorna stått (för) varmt eller (mer lagom) svalt. Både Balkonzauber och Bloody Butcher är busktomater, men de har inte den minsta gemensamma nämnare...

Från vänster: Balkonzauber, Arvento, Bloody Butcher. Och en liten persiljetofs nere i den ena Arvento-lådan. /Vincent

Tomatblomman är enkel men vacker, här Balkonzauber /V.

Utomhus har jag en hink med Pendulina Red. De första tomaterna mognade redan för ett tag sen, men de var ganska sura... Nu hoppas jag att riktig solvärme ger mer arom.

Pendulina Red  fortsätter att rodna.  /V.

Arvento kom som en uppskattad donation, ursprungligen ur ett proffsväxthus. Det är alltså fråga om helt normala växthustomater, i motsats till de buskiga hobbysorterna. Det märker man inte minst på resistensen mot diverse bobbor...

Arvento växer i stora klasar. /V.

Vincents 40-årspresent från jobbet - ett bevattningssystem - testas som bäst i växthuset. Det verkar lovande, jag gissar att vi borde täcka in hela gården med sådana system. Inte minst vinbärsbuskarna!
/Anna-Maria

Tomatplantorna har fått ett eget automatiskt bevattningssystem, få se hur det fungerar. /V.

Ibland är det läge att vattna manuellt också! /V.

Junifröjd

Idag föll täckelset och allt som dolts steg ut i det öppna. Jag tänker förstås på kryddlandet, som äntligen befriades från fiberduken. Nu vågar jag tro på nätter utan frostrisk och plantorna börjar verkligen behöva lite ljumma vindar i stället för instängdhet. Och jösses, vad det vuxit under duken! Ganska fantastiskt, faktiskt.

Prunkande grönska gömde sig under fibertyget!  I främsta raden: låg blåklint, mejram. /Vincent

Kryddörter, potatis och längs muren små hemdrivna tagetesplantor.  Gångplankorna är bekvämt breda i år. /V.

Tre rader kryddtäppa! Längst fram: citronmeliss, salvia, kungsmynta, kummin, libbsticka. Följande rad: timjan, grönmynta, lavendel, grekisk oregano, pepparmynta, kryddtagetes. Raden med klotet: persilja, sommarkyndel, mejram, ringblommor, låga blåklintar.  /V.

I år blir det ingen nypotatis till midsommar. Kölden höll i sig för länge, och dessutom var det stört omöjligt att få tag på sättpotatis! När vi äntligen fick sättpotatis av en lämpligt tidig sort (Solist) hade den knappt vaknat till liv efter vinterlagringen. Så det blev sen start. Men semesterpotatis får vi i alla fall.

Potatisen tittar upp och ser ut att må prima. /V.

En av de satsningar jag är riktigt nöjd med i år är nog de hemdrivna penséerna. De är knubbiga och fina, i blandade färger, och jag tror att de kan orka växa och blomma länge.

Penséerna vid entrén blommar i flera färger /V.

Plommon/krikon blommar som bäst, äppelträden öppnar sina knoppar och körsbärsträdet börjar också få fart. Inget fruktträd mår egentligen riktigt bra här, kanske de helt enkelt har det för torrt för det mesta. Men de gör så gott de kan, och det är väl alltid något.
/Anna-Maria

Krikonträdet blommar! /V.

Gårdens enda kvarvarande körsbärsträd kämpar på, ännu ett år. /V.

Mellan mes och maskros

Fortsatt kalla nätter gör att det står stilla på en del håll medan det händer mycket på andra. Jag har fortfarande inte kunnat sätta ut tomaterna i växthuset utan de står ännu i stugan. Kryddlandet är täckt med fiberduk och taggisarna står i stugkvisten. Allt väntar på mer värme, men också på vatten. För nu är det torrt så att det dammar i marken.

Samtidigt är det full fart bland allt som lever vilt i den här zonen. Häggarna blommar, gräset växer med full fart och trastar och mesar matar ungar för allt vad de är värda.

Talgoxhanen väntar på sin tur att mata. /Vincent

Fooort ut ur holken efter mera mat! /V.

Sparrisen har också börjat titta upp. Det här är vår andra sommar med sparris och nu borde vi ha tålamod att vänta med provsmakandet till nästa sommar. Sparris får skördas först på sitt tredje år, tills dess ska den bara växa och samla kraft.

Sparrisen lever! /V.

Bland allt som blommar lyser nu rosenkvitten som allra mest. Frukterna är väl inte någon större höjdare, sura och beska som de är. Men blomningen är superb.

Tegelröda fina blommor. /V.

Växer liggande på varma takpannor. /V.

Och det är tur att vi gillar maskrosor! De växer precis överallt - i gräsmattan, i ängsrutorna och på backen. Faktum är att jag tycker otroligt mycket om dem den här tiden på året, de är så underbart envisa, livskraftiga och sollysande. Visst, jag rensar nog bort dem när de inkräktar på vinbärsbuskarnas utrymme. Men på alla andra ställen får de blomma så mycket de bara vill.

Maskrosmängd är ju inte heller fel när kaniner hör till familjen... Det ska plockas frukost och middag varje dag. /V.

Nu blommar också vinbär, krusbär, plommon och blåbärsbuskar. Senaste natt gick temperaturen ner till ca +2 grader, så jag har hjärtat i halsgropen för jämnan...

Blåbärsblom, utmärkt plats för ett fångstnät. /V.

Mest av alla blommar nog ändå björkarna. Det lär vara högsta pollennivån på 30 år och det märker man minsann.
/Anna-Maria

Till och med spindelnäten är fulla av björkpollen. Tur att man inte är allergisk! /V.