Damage control

De senaste dagarna tycker jag att trädgårdslivet mest bestått av damage control. Egentligen är det helt gynnsamt sommarväder -  inte för hett, inte för torrt för växterna - så förstörelsen är inte lika snabb som den kan vara en dödshet eller dödstorr sommar. Men ändå... alla nedbrytningsprocesser är igång.

Utblommad blåklint, fint i motljus! /Vincent

Strålande blåklintsblommor vissnar bort snabbare än de nya knopparna hinner slå ut, penséerna säckade plötsligt ihop så att jag måste klippa ner dem i hopp om en ny omgång lite senare och i växthuset rensar jag bort allt gulare och brunfläckigare blad... för att nu bara nämna några av damage-punkterna. Sen ska vi inte ens tala om allt gräs som Vincent röjer bort.

Höet är bärgat redan för en månad sedan /V.

Samtidigt står vi ju också på tröskeln till skördetiden. Jag har torkat och frusit in kyndel, mejram, salvia, libsticka, timjan, grekisk oregano, citronmeliss, mynta och persilja. En och annan tomat mognar vartefter och låter sig plockas, och man kan ana att vinbärskartarna snart kommer att börja få färg. Och skörd är ju roligt, naturligtvis.

Men, helhetsintrycket blir onekligen damage control. Så till den grad att jag mest längtar till havet och börjar gå på husvisningar med havsstrand... eller ligger och stirrar upp i himlen och avundas tornseglarna som störtflyger över terrassen. Ska en trädgårdsmänniska bete sig så i juli?

Längtan till havet! /V.

Förvisso ser jag även skönhet, som färgglädjen hos ringblommor och tagetes, ymnigheten hos löftesrika vinbärs- och blåbärsgrenar, frodigheten hos timjantuvor... jo, visst är det vackert även när sommaren svängt sig kring sin axel. Och ändå... Juli är en månad då den friska nytillväxten ohjälpligt är förbi men då höstens segervissa resultatsummering i kombination med ett avslappnat laissez faire-läge ännu inte tagit över trädgårdsodlarens tillvaro. Det finns inga undanflykter i juli - bara memento mori och fåfäng damage control.

/Anna-Maria