Tanten som bodde här på gården före oss planterade ett krikonträd vid sin stugknut. Trädet växte till sig och blev ett stort buskage med flera stammar. Det är ett produktivt buskage, visserligen beroende på året men åtminstone aldrig helt utan skörd. Blomningen var alldeles fantastisk i våras, och pollineringen lyckades tydligen också bra för grenarna hänger nu av kartar och halvmogna "miniplommon". Faktiskt i sådan mängder att det sa "brak" igår...
 |
| En av krikonträdets grenar gav vika under tyngden av frukter. |
 |
| Tyvärr är de flesta krikonen ännu kartiga. |
 |
| Om hösten får vara lång och varm får vi en rekordskörd! |
 |
| Den gren som gav vika måste i alla fall tas bort. |
 |
| Men det skadar ju inte med lite urglesning ibland... det tycks vara
en mycket livskraftig sort som sätter mängder med rotskott överallt i
omgivningen. |
Vi har tyvärr ingen aning om vilken sort miniplommonen/krikonen är. De är ungefär samma storlek som körsbärstomater och de blir djupt plommonlila när de är mogna. Fruktköttet är gulorange och smaken är sötsyrlig. Men kärnan är stor i förhållande till fruktstorleken och om man försöker göra saft eller sylt av frukterna blir smaken lätt dominerad av skalets beska och syra. Bäst är alltså att äta krikonen färska utomhus så att man fritt kan spotta kärnor.
 |
| Vackert... |
 |
| ...och gott! |
