Höstfarväl

Ja, i år tar vi faktiskt ett tidigt höstfarväl av trädgårdsbloggen. Tajt tempo på jobbet, aggressiva grönsaksflylarver och mögelgynnande gråväder har tärt på trädgårdsinspirationen under de senaste veckorna. Växhuset är nu urstädat och tomaterna mognar inomhus i tryggt skydd undan grönsaksflyet. Kryddtagetesen stod fin tills en störtskur fällde de yviga plantorna i mögelposition, och då blev det tvunget att röja undan dem också. Vi går mot döden var vi går...

Höstkväll i trädgården / Vincent

Men! Årets bärskörd blev toppenfin - 50 kilo vinbär på egen gård och en hel del hallonlitrar. Blåbären mognar ett och ett så dem kan jag ännu finsmaka på. Kryddlandet har också varit en ren glädje, och där kommer jag att låta det mesta vissna ner utan höststädning så att årets plantor gör sin sista gärning som vinterskydd för nästa års blomstring. Penséerna bjuder på en bonusblomning (även om plantorna är risiga) och ölandstoken lyser som härligast just nu.

Så det är som det brukar, lite minus och lite plus, en del bestående trädgårdsfenomen och en del ändringar med tanke på kommande säsonger. Precis som ifjol är det en öppen fråga huruvida vi återkommer till bloggen eller inte när en ny säsong startar. Nu ska vi njuta av det som ännu blommar - ha en fin höst!

/Anna-Maria

Vi drar oss inomhus

Hur vacker och varm höst vi än har i år kan det inte hjälpas att man ändå börjar dra sig alltmer inomhus. Regnet har gjort sitt till det, men framför allt är det mörkret som gör kvällarna så korta. Och - förstås - den årstidsenliga uppgivenheten. Utekrukorna är tömda och det mesta i trädgården är bortstädat. Även om ringblommorna fortfarande lyser är ju riktningen bara en. Alltid lika sorglig.

I gult och orange står de kvar, trots regn och en och annan frostnatt. Tåligare vänner får man leta efter!

Växthuset är tömt på allt växande och där står nu bara en liten bänk och två små stolar. Men det blir fortfarande varmt  när solen skiner, och som rum för litterär odling har ljushuset ännu inte helt spelat ut sin roll. Man kan sitta där med en bok och ha det skönt, om så bara för en stund. Visst känns det ynkligt jämfört med sommarens terrass- och trädgårdsliv, men det är ju ändå så mycket finare än vad det kommer att vara om några veckor. Också liten smula är värd att ta vara på!

Ett hus för ljus och lagom läsvärme inne - än spelar växthuset en roll.

Det går också att dra upp en och annan rova ur experimentlandet och timjan- och persiljakvistarna kan fortfarande användas i en höstgryta. Persiljan har faktiskt frodats helt fantastiskt under många veckor, och den har varit bra att ta till som frukost åt husets kaniner när mörker och regn stått ivägen för exkursioner ut i terrängen.

Studie av majrova och siamesisk majrova

Att vi drar oss inomhus betyder inte heller att det är helt slut med odlingssäsongen. Nya generationer basilika växer upp, rosmarin och lavendel övervintrar och förhoppningsvis ska det gå att driva fram en del ärtskott också. Växtlysröret i ingången är livsviktigt  för den som redan räknar dagarna till vårdagjämningen!

En minimalistisk odling under ett lysrör är också en trädgård, på sitt lilla vis.

Sent i september

Det är inte alla år som september är så mild och gynnsam som i år, även om man önskar att så vore. Visst har det regnat förfärligt mycket, men veckosluten har mirakulöst nog innehållit minst en solig dag och det är ju den solen som lagras i minnet. Och när det hittills dessutom bara varit en enda frostnatt är lyckan närmast total. Så, än finns det trädgårdsglädje!


Ifjol såg jag en ensam envis ringblomma som tålde frost och köld långt in i oktober. I år bestämde jag mig för att ta vara på ringblommornas hösttålighet, så jag sådde en extra omgång i juli. Nu blommar de för fullt och lyser upp kökslandet med all önskvärd härlighet!

De julisådda ringblommorna är hur ståtliga som helst!

Också den låga ringblomssort som jag sådde tidigt på säsongen blommar fint vidare eftersom jag plockat bort utblommade blommor med en dåres envishet hela sommare. Men nu plockar jag inte längre för det kan ju hända att småfåglarna blir glada för lite extra frön. Fast de kanske inte äter ringblomsfrön?

Frökapslar som väntar på att övervintra, eller att bli mat åt en mes.

Citronmelissen var trög, trög och trög i starten men nu frodas den för fullt. Grönmyntan var inte heller speciellt alert i början, men den är ännu friskt grön och blommar snyggt i lila.

En tuva välmående citronmeliss - och mitt i den en självsådd kyndelblomma.

Bärsäsongen är i princip slut, men det finns ännu aronia och nypon till trastarnas glädje. Nyponen gör jag ingenting av så fåglarna kan gärna få dem. Men de är vackra att se på.

Vresrosen har haft en bra sommar.

Enstaka sommaropportunister vägrar ge upp, man kan hitta en och annan blåklocka och till och med prästkragar. De dyrt köpta krysantemerna, "höstblommor", gav en ynka blomning och tvärvägrar ge mer. Men markens eget folk vet att det gäller att ta vara på även de sista chanserna.

Stor blåklocka blommar, men toppklockans blad är svårt angripna av rost. Det kommer ändå inte att hindra toppklockorna från att sprida sig hejvilt nästa säsong. Kalla dem ogräs - men det är skönt med växter som inte ger upp!

Vinbärsbuskarna tappar blad men knopparna vittnar om förberedelse inför nästa säsong. Äppelträden bär också frukt och löften på samma gång. Sent i september är det en tröst att se. Och nu är det ju faktiskt inte mer än ett knappt halvår till vårdagjämningen!

Stor blåklocka blommar, men toppklockans blad är svårt angripna av rost. Det kommer ändå inte att hindra toppklockorna från att sprida sig hejvilt nästa säsong. Kalla dem ogräs - men det är skönt med växter som inte ger upp!