Röda bär!

Bär är något av det mest underbara som finns! Både under sommaren, då man mumsar från buskarna, och under vintern, då bären i frysen är en ren fråga om överlevnad. Visst kan man tappa modet med alla andra som också gillar bär (och bärbuskar): larver, mögelsvampar, rostsvampar, skalbaggar, skator, trastar... Men på något vis är det ändå värt kampen.

I år har vi skördat närmare 80 liter krus- och vinbär på vår gård. Och en del hallon, trots att hallonbuskarna dragit på sig alla världens åkommor från vildhallonen som finns överallt i omgivningen. Vilda smultron och månadssmultron har gett kontinuerligt mumsgodis och de första blåbären har man också fått prova på. Sakaskatoonbären hann jag också med, innan fåglarna kom. Nu är det bara aronia kvar. Men vilken säsong vi haft!

(Vincents favorit är hallon, vilket man väl ser av bildskörden...)

Fingerborg...

Ottawa

En blandning av Ottawa, Muskoka, Jenkka, Jatsi och Maurin makea.

Hallonsaft med lite krusbär i... mums!

Hallon och andra bär i all ära - min (Anna-Maria) personliga favorit är ändå vinbären. Och jag äter dem helst precis som de är. Ja, de är sura, men det ska de vara! Om man krossar dem mot gommen istället för att tugga tar tänderna mindre stryk. Och magens eventuella protester slipper man om bären tar ett varv via frysen. Vilket de gärna får göra, för inget är mer sparad sommar än röda (eller vita eller svarta eller gröna) vinbär mitt i vintern!

En liten del av vinbärsskörden.

Aspegrens trädgård

Så gott som varje år gör vi ett besök i Aspegrens trädgård i Jakobstad. I år skedde besöket i mitten av juli, och vi traskade runt ett tag i Skolparken också. Det är alltid lika inspirerande att se på plantor ur olika synvinklar och att begrunda resultatet av de mödor som också mer professionella krafter lägger ner - med varierande resultat. Ibland blir man tröstad, ibland stärkt i tron på att det nog ska gå...

Aspegrens trädgård grundades av prosten Gabriel Aspegren på 1700-talet. Sen början av 2000-talet har trädgården återuppbyggts i Aspegrens anda, till en nyttoträdgård som kombinerar 1700-talstypiska växter med dagens nyheter.

Den bibliska kryddträdgården under uppbygnad, juli 2011.

Vissa år besöker vi trädgården i början av sommaren, för att se hur den kan te sig när ingenting ännu kommit igång. Då ser man strukturer och planer, vilket kan vara nog så intressant!

Aspegrens trädgård i början av juni 2008, när odlingarna ännu inte kommit i gång för året. Till höger ses det gula lusthuset, till vänster det röda orangeriet.

Andra år besöker vi trädgården när den prunkar som mest under högsommaren. I mitten av juli står blomningen i full prakt - och det är varmt i trädgården! Läget är skyddat från alla håll, ett riktigt solbo.

I juli 2011 var torkan visserligen en dämpande faktor, men själva odlingarna frodades ändå. Trädgårdens struktur är klar och luftig med breda huvudgångar. Här kantas gången av purjolök.

Orangeriet innehåller också ett läckert café. I den här delen av trädgården utgörs odlingarna av kolonilotter som hyrs av stadsbor och som odlas med fantastiskt engagemang, I Aspegrens trädgård sker all odling enligt ekologiska principer.

Vy över kolonilotterna. I bakgrunden syns de byggnader som hör till Rosenlunds prästgård.

I utkanten av trädgården huserar får i en hage, och i närheten av kompostområdet bor några hönor och en tupp. Foto: Eleonora Westberg

Det ordnas olika evenemang i Aspegrens trädgård under sommarsäsongerna. Här har kreatörer i olika åldrar designat boende för olika smaker.

Vallmoängen

När vintersnön krossade taket på ett förvaringsskjul som "tillfälligt" stod på gräsmattan blev det nödvändigt att röja undan ruinerna. Då visade det sig att marken som täckts av skjulet bjöd på en ren och öppen jordyta - utmärkt med tanke på sådd av ängsblommor. Nu bildar vallmo, blåklint, lin och honungsört en fin fjärils- och humlepark där skjulet tidigare stod. Smågrodorna trivs också väldigt bra i parken.

Fjärilspark

Ur grodperspektiv - ängen är grodornas hemvist.

Begäran om landningstillstånd

Pollinering

Knopp

Honungsört

När sommaren vrider sig runt sin axel

Hur illa jag än tycker om det kan det inte hjälpas att sommaren vrider sig runt sin axel. Det känns i luften på morgnarna, men framför allt hörs det - den öronbedövande tystnaden som förlamar allt, nu när fåglarna slutat sjunga. Det är lika sorgligt varje år. Och då väcks också uppmärksamheten på allt det som inte blir och inte längre kan hinna bli som man ville... Gråmöglet på jorgubbarna (på grund av fukt) och jordgubbsmjöldaggen på smultronen (på grund av torka), till exempel.

Skräpiga och mögliga jordgubbar

Harens vinterbeskärning av körsbärsbuskarna har skapat en kvast utan dess like. Hur det ska vara möjligt att reda upp den sprethögen är mer än jag begriper. På den andra busken har bladlössen haft storkalas hela sommaren. Det känns aldrig roligt att gå ut med giftsprayen, men ibland har man helt enkelt inget alternativ.

Spretig körsbärsbuske

Nu hänger också hallonen ganska sorgligt, vad de lider av (förutom hallonskottsjuka och torka) vet jag inte riktigt. Och Melalahti-vinbären har skumma blad som sannerligen inte pryder en trädgård. Dessutom måste alla vinbär man vill behålla nu vara insnurrade i nät, eftersom årets skator annars hinner hacka ner alla kartar.

Hallonälende

Vinbär i nät

Ack ja, vanitatum vanitas. Trädgård är i sanning lika mycket död som liv. Då är det en tröst att se hur violerna tar omstart, och hur de ringblommor som jag sådde sent så att de förhoppningsvis ska lysa upp september-oktober växer utan att bekymra sig om sommarens vändningar. Sånt känns gott att betrakta.

Nya ringblommor på väg.

Nya violer i morgonsol!

Just nu

Just nu borde tiden stanna. Just nu borde alltid vara just nu. I kökslandet kan man både skörda det växande och ana det kommande. Sallaten är fräsch, de första blåklintarna och ringblommorna har slagit ut, fjolårstimjan blommar - och samtidigt lovar knoppar, ärtblom och jordgubbskart att mer är på kommande. Ingenting har ännu hunnit bli riktigt trött, slitet och slaskigt, som det ju blir om nån kort, kort vecka. Men just nu är allt bara skönhet, löften och rikedom. Så visst borde tiden stanna just nu!

Sömntuta och blåklint

Ringblommor

Jordgubbskart

Köksträdgården 5.7.2011

Också den lilla ängen, "fjärilsparken", är fräsch och löftesrik just nu. På de torraste partierna finns det visserligen ingen växtlighet, men de fläckarna ser man knappt eftersom allt annat blommar. Prästkragar och kråkvicker har brett ut sig så att det är en fröjd, och mer exotiska färgklickar dyker upp här och var. Vi sådde in ängen med ängsblommor ifjol så i år är det spännande att upptäcka nyheter vartefter.

Linblom

Cikoria på ängen

Ängen

Men det är klart att det också finns sådant som behöver förnyelse, även just nu. Violerna är nerklippta för att få omstarta. Det betyder också att de tagetsplantor som jag dumt nog satte bakom violerna äntligen syns. Nästa år ska jag definitivt placera violer och tagetes i annan ordning... Violerna är ju så små när man planterar dem så jag hade glömt hur enorma de blir med tiden. Men nu får de vila ett tag, och återkommer förhoppningsvis med nya blommar om några veckor.

Nerklippt violplanta

Blomlådan vid trappan

I växthuset är det både full skörd och full förnyelse på samma gång. Jag mumsar Wilma varje dag, samtidigt som plantorna börjat på helt ny blomning. Det trevliga med dvärgbusktomater är att det går att rädda plantorna inomhus om hösten skulle bli besvärligare än vad växthuset klarar av. Så att vi ändå får full utdelning av den blomning som pågår bara just nu.

Wilma med kart, moget och blommor

Nypotatis!

Så fick vi ändå nypotatis ("färskpotatis") till midsommar även detta år. Det hade t.o.m. gått att ta upp de första knölarna några dagar tidigare, men premiären skedde alltså idag. Hur vrång vintern än är tycks det gå att få midsommarpotatis, åtminstone med hjälp av fiberduk och en del bevattningsinsatser under den torra försommaren.

Upp ur jorden..

...och ner i kastrullen, för servering med sallad och grillad färsbiff.

Glad midsommar!

Mygg och regn

Midsommar 2011

Mängden mygg och regnens täthet gör att juni är mer av inomhusmånad i år än vad man kanske skulle önska... Samtidigt klagar växterna förstås inte alls, de störs inte av myggen och regnen tar de tacksamt emot. Vinbärsbuskarnas kartfall blev stort så länge torkan höll i sig, men nu trivs de kvarvarande kartarna fint.

Kartfall :-(

Kökslandet frodas också stort när vätan inte kommer enbart via slang. Sallaten växer för fullt och det är bara att äta så mycket man hinner. En del av sallaten ska få växa vidare och gå i blom, för det brukar bli ganska stiliga spiror av det.

Frodig sallat

Blomsterprakten är det inte lika mycket med nu, tyvärr. Häggarna är kalätna av häggspinnmal och regn och storm har tagit den sista prakten av syrener och pioner. Violerna är visserligen fortfarande fina i sina baljor och mina tagetes har kommit bra igång. De första förodlade blåklintarna börjar också få blommor. Men annars är det lite tunnsått, i väntan på toppklockor, sömntuta, kryddtagetes och ringblommor.

Utblommad pion

Häggspinnmal i spökträd

Toppklockor på gång

Smultron och jordgubbar blommar i alla fall för fullt, och så pass ymnigt att man kan hoppas på god skörd. Och här ska också pilfinkarna få ett litet tack - de brukar visserligen riva vilt i timjan när de bygger sitt bo men just nu är de ypperliga larvjägare bland jordgubbsplantorna. Förhoppningsvis kniper de en och annan mygga också!

Jordgubbar till midsommar??

Glad midsommar alla läsare av bloggen!

Midsommarskor