Ett litet växthus

Efter många om och men blev det till slut ett växthus. Ett litet ett, monterat så att det står på terrassen. Nångång i en avlägsen framtid ska vi nog ha ett riktigt orangeri, och tanken har varit att vänta och satsa ordentligt i ett senare skede. Men... tomaterna mognar och nätterna är ännu kalla. Så det blev till slut ett litet växthus.

Det lilla växthuset på terassen

Och växthus har en tendens att genast fyllas... Tre flyttlådor och en hink med tomatplantor, två krukor rosmarin, en kruka lavendel, en hink med grekisk oregano och två hinkar med mejram är precis vad som får plats. Och en stor kruka basilika, bara som experiment. Basilika vill ju egentligen ha minst +15 dygnet runt, och inatt gick det ner till +8 i växthuset. Men kanske det kan bli nåt ändå? Rosmarin, lavendel, grekisk oregano och mejram har hittills stått utomhus, så de tycker säkert att det är väldigt skönt att få tak och väggar. Men tomaterna och basilikan är ju bortskämda med inomhustemperatur...

En "Ernstigt" rustik bänk och en likaså "Ernstigt" charmig gammal pinnstol utan ryggstöd får fungera som hyllor för krukorna.

Lavendeln har inte hunnit långt, för jag tänkte ju hela tiden att den skulle bo utomhus. Nu blir det kanske mer fart på den.

Att montera ett växthus går i en handväning bara på teve. Eftersom vi köpte utställningsexemplaret (resten av modellen var slutsålda) tog det några timmar att montera ner och sen många timmar till att montera upp...

Lavendeln har inte hunnit långt, för jag tänkte ju hela tiden att den skulle bo utomhus. Nu blir det kanske mer fart på den.

Alldeles utan blingbling kan man väl inte vara. En spegelboll hälsar den uppmärksamma besökaren välkommen in i värmen.

Allt för idag!

Fångade ögonblick

Det här veckoslutet har vi vågat ta bort tygen så nu kan man beundra allt som hänt under dem. Sallaten har vuxit till sig riktigt nätt och de allra första potatiskålarna tittar också upp. Om det hade kommit lite mer varmt regn, så hade nog allt vuxit snabbare. Men nu har det varit så torrt att sprinklern fått gå en stund nästan varje dag.

Under tyget har sallaten börjat växa till sig, tack vare flitigt vattnande.

Timo tittar fram.

En vattenspegel har länge saknats i trädgården, för med tanke på myggtätheten i de här trakterna vill man ju inte gärna bjuda på kläckningsplatser i onödan... Men vatten i rörelse går förstås bra, inte minst för att man då får njuta av porlet. Ifjol konstruerades en enkel fontän av ett betongfat gjutet med rabarberblad, en gammal kanna och en liten elpump. Nu är den väckt ur sin vinterdvala.

Tänk att så lite kan göra så mycket!

Idag spricker också häggens blommor ut. Det har varit så hård vind att doften nästan blåst iväg, men i de lugnare pustarna har denna underbara vällukt spridit sig över hela gården.

Häggen blommar, äntligen!

Så kortvarigt, men så vackert!

Röda vinbären blommar för fullt, och även om det finns en och annan humla som är på alerten är det nog ändå myrorna vi får tacka för pollineringen. Det finns alla chanser till ett riktigt toppenvinbärsår, bara inte järnnätterna förstör alltihop...

Myror visar visserligen vägen till bladlössen, men de har också egna intressen i vinbärsbuskarna...

Snacka om att vara sockerberoende!

Och så har vi då vår vän flugsnapparen, som tror sig se en rival i vårt fönster. Han sitter på fönsterkorset och hackar på den inbillade kanaljen, så vi har varit tvungna att hänga upp en hotbild för att dämpa kampivern. Det lyckas sisådär...

Flugsnapparen ser en konkurrent...

Det här är MITT revir!!

Mirakelmånad

Det händer så mycket och så snabbt att det knappt är möjligt att hänga med. Plötsligt spricker björkarnas löv fram, häggarna är snart bara timmar från full blomning, vinbären radar upp sina knoppande klasar och maskrosorna lyser där det nyss var bara brunt och grått. Maj är verkligen en mirakelmånad! Men också en krävande månad, för hur ska en människa som knappt klarat sig genom vinterns evighet på ingen tid alls transformeras till sommar? Det är ett lika stort mysterium, varje år.

Björklöven slår ut runt den nyuppsatta holken.

Men det finns ju också sånt som inte tycks starta alls... När jag hade klippt ner fjolårets timjan och salvia lade jag fiberduk över för att skydda mot sol och vind. Fortfarande syns ändå bara förtorkade, döda kvistar. Men det var samma sak ifjol, och visst kom det fräscha blad även om jag nästan hunnit ge upp hoppet. Så jag antar att det bara är att utrusta sig med tålamod igen och vänta, vänta...

Salvia nerklippt under fiberduk.

Betydligt mer liv är det i sparrisen som planterades ifjol och som nu gjort sin första övervintring. Vi vågade nog inte tro att den skulle klara sig trots att sparris faktiskt kan odlas betydligt längre norrut. Men det var ändå en överraskning att se skotten titta upp!

Sparrisen tittar fram och överlevde första vintern!

Wilma-tomaterna mår fortfarande gott. Plantornas höjd är hyfsat begränsad, men det behövs ändå några stödpinnar nu när det också finns kartklasar som väger en del. Förhoppningsvis ska de kartarna få mogna utomhus så småningom. Men tills vidare går det bra att stå i vindsfönstren.

Wilma-kartarna har vuxit till sig fint.

I kökslandet

Äntligen kom nätter med plusgrader, och äntligen blev det möjligt att börja gräva i kökslandet på riktigt! Det här veckoslutet har vi sått olika sorters sallater och blommor och planterat ut kryddplantor. Allt under dubbel fiberduk, förstås. Den sallat som såddes för ett par veckor sen tittar snällt upp under duken, så nu är det bara att hoppas att det går lika bra för de nya sådderna.

Dottern har sitt eget land, med bland annat favoriten sömntuta.

Kökslandet är placerat just nedanför köksfönstren. Odlingssängarna är smala och effektivt utnyttjade, och vi går på plankor som är utlagda mellan dem. Man tränar verkligen balanssinnet på det viset... Fördelen är att det inte är så stora ytor som ska rensas, och man tar sig fram utan att bli alltför lerig när det regnat. Odlingssängarna är inte upphöjda eftersom torkan är ett större problem än vätan. Det beror dels på sydläget, dels på att försomrarna ofta är ganska torra - och det är ju då sådden helst borde hållas jämnt fuktig.

Först ska sängarna jämnas till...

...och så ska varje frö få sin vattendos...

...och sen läggs dubbel fiberduk på, som skydd mot både nattköld och stekande sol.

Det senaste veckoslutet har verkligen varit hektiskt, för man vill ju använda varje sekund av växtsäsongen. Vi har också planterat tolv meter syrenhäck som med tiden ska ersätta björkarna längs tomtens södra gräns, och förhoppningsvis ge bättre bullerskydd mot vägen. Så det blir mycket vattnande under veckorna framöver när allt nyplanterat ska tas omhand.

Sen finns det ju också växter som har lika bråttom som vi, och som inte heller förspiller en sekund, t.ex. rabarbern. Ingen av oss är väl egentligen så förtjust i att äta rabarber, men den är väl värd sin plats i kökslandet ändå - bara för att den är så vårpigg! 

Här kommer rabarbern! Den härstammar från den gamla rabarberplanta som tidigare fanns på gården. Vi brukar låta den blomma, bara för att blomstänglarna faktiskt är riktigt stiliga.

Nu har vi äntligen också fått en praktisk upphängningsplats för redskap på uthusgaveln. Kanske inte så stajlat som i "Äntligen hemma", men en planka och några spikar fyller mer än väl sin funktion.

Var sak har sin plats!

Vi sätter och sår

Vintern har varit av en vargasort, och ändå är planteringarna och sådderna på gång vid samma tid som vanligt. Det är vidunderligt att det fungerar så, så gott som varje år!

Andra varvet med jordfräsen, sen är det bara att börja på. I bakgrunden skymtar fjärden, som vi tyvärr inte ser ett skvatt av när träden väl fått sina löv. Det gäller att njuta av vågglittret fullt ut de närmaste två veckorna.

Den 27 april inleddes årets odlingssäsong med potatis, dill, tre sorters sallat och låga ringblommor. Givetvis under dubbelt fibertyg. Det brukar fungera bra, trots att vi har frostnätter stora delar av maj (och förstås järnnätter kring tionde juni). Men nere i jorden under tyget är det tydligen tillräckligt varmt för att åtminstone de fröer som inte vill ha alltför varmt ska gro.

Potatissorten Timo kommer tidigt igång, och om allt går som det brukar har vi nypotatis till midsommar.

Eftersom jag (Anna-Maria) är begränsad av mitt blindtarmssår ska jag detta år faktiskt försöka mig på det som aldrig annars lyckas, d.v.s. att så nästa omgång sallat och blommor först om en vecka eller två. Normalt klarar jag helt enkelt inte av att hejda mig när jag väl kommer igång, och så blir alla sådder startade samtidigt - vilket förstås innebär explosion av allt på en gång i juni/juli. Nu ska jag kanske kunna dra ut på primör- och blomningssäsongen... kanske...

Påskvärme

Just nu (påskhelgen) är det ca +20 och solen strålar. Påskvädret blev helt fantastiskt sommaraktigt, absolut totalt underbart efter en lång och hemsk vinter. Men - säg den fröjd som är total... långfredagen blev sannerligen lång i och med en blindtarmsinflammation! Trädgårdsplanerna gick i stöpet, och det tar nu någon vecka innan arbetsstyrkan är fulltalig igen. Tur att åtminstone äppelträden, bärbuskarna och alla hallonen hann få sin vårstädning och mullpåfyllning innan det blev lyftförbud...

Gårdens bärbuskar har fått sin vårservice och har bara att växa vidare.

Blåsipporna blommar nu som allra vackrast, och breder ut sig åt flera håll. Enstaka krokusar titta upp, men de tycks inte vara så förtjusta i att bo hos oss. Var man än petar ner dem blir de ganska ynkliga, om de kommer alls. Gårdens gamla scillor är däremot på god väg. Och toppklockorna har redan skickat upp sina bladspetsar.

Blåsippsblomningen är inte lång, men den är fantastisk när den pågår.

Toppklockorna erövrar mer och mer utrymme för varje år, men det får de gärna göra. De står sig fint mot grå sten. Årets första gullviva tittar fram!

Den enda fördelen med vinterns snö är förstås att tjälen inte blev så djup. Köksträdgården har fått sitt första varv med jordfräsen, och snart går det att sätta köldtålig Timo-potatis under fibertyg. Det brukar gå att få nypotatis till midsommar. Också de första små sallatsbladen kan hinna bli plockfärdiga om majvädret är gynnsamt.

Jorden är beredd på att ta emot alla förhoppningar.

Högt tempo

Om inte fotona fanns skulle jag aldrig fatta att det senaste veckoslutet och det pågående har bara fem arbetsdagar mellan sig. Plötsligt händer precis allt i trädgården! Det är helt enkelt sanslöst högt tempo, och man springer efter med andan i halsen för att hinna med.

Blåsipporna har börjat öppna sina knoppar, snart kommer de att bilda en blå matta.

Det är också nu som kontorsråttan har ont i varenda muskel... Till det årliga underhållet av äppelträd och bärbuskar hör att skära bort gräsmatta, kalka och gödsla. Helst ska det göras innan gräset, och framför allt smörblommorna, fått fullt sommarfäste med rötterna. Så det gäller att ta vara på det korta ögonblicken mellan snösmältning/tjällossning och ogrässtart...

Bärbuskarna har fått större marginal mot gräset, kalk, gödsel och lite ny mull.

Nu blir det också att skola om små plantor var och varannan dag. Den gamla stugan på tomten tjänar som mellanplats för de plantor som vill ha det riktigt svalt. Visserligen kommer lite för lite ljus in genom fönstret, men det går att hålla rummet ungefär 10 plusgrader. Några extralampor får också hjälpa till så att tagetes och låg blåklint växer till sig i lagom maklig takt.

När det blir lite varmare nätter får plantorna flytta ut i stugans inglasade kvist, men än så länge behövs väggar som buffert mot nattliga minusgrader.

Gammelstugans fönster.

Inomhus stortrivs Wilma i sina lådor, och de första kartarna har redan kommit! Det ska bli intressant att se hur de tidigaste tomaterna smakar, d.v.s. om de blir söta av lysrör och rumstemperatur också eller om det krävs mer sol till det.

Små supergulliga Wilma-kartar.

Ett tydligt tecken på att blomsäsongen påbörjas är penséer och violer, som blommar så vackert om dagarna och inte låtsas om eventuella frostnätter. Att få bära hem och plantera ut dem är en verklig glädje!

Vårens allra vackraste violer - alltid lika älskade!