Höstfarväl

Ja, i år tar vi faktiskt ett tidigt höstfarväl av trädgårdsbloggen. Tajt tempo på jobbet, aggressiva grönsaksflylarver och mögelgynnande gråväder har tärt på trädgårdsinspirationen under de senaste veckorna. Växhuset är nu urstädat och tomaterna mognar inomhus i tryggt skydd undan grönsaksflyet. Kryddtagetesen stod fin tills en störtskur fällde de yviga plantorna i mögelposition, och då blev det tvunget att röja undan dem också. Vi går mot döden var vi går...

Höstkväll i trädgården / Vincent

Men! Årets bärskörd blev toppenfin - 50 kilo vinbär på egen gård och en hel del hallonlitrar. Blåbären mognar ett och ett så dem kan jag ännu finsmaka på. Kryddlandet har också varit en ren glädje, och där kommer jag att låta det mesta vissna ner utan höststädning så att årets plantor gör sin sista gärning som vinterskydd för nästa års blomstring. Penséerna bjuder på en bonusblomning (även om plantorna är risiga) och ölandstoken lyser som härligast just nu.

Så det är som det brukar, lite minus och lite plus, en del bestående trädgårdsfenomen och en del ändringar med tanke på kommande säsonger. Precis som ifjol är det en öppen fråga huruvida vi återkommer till bloggen eller inte när en ny säsong startar. Nu ska vi njuta av det som ännu blommar - ha en fin höst!

/Anna-Maria

Bärsäsong!

Glömd är den existentiella kampen i juni, glömd är sorgen över sommarens vridning runt axeln - nu stundar nya tider! Nu börjar Bärsäsongen!

Ja, ja, ja, jordgubbarna har förstås redan både börjat och nästan slutat sin säsong. Men det berör inte mig så mycket eftersom jag köper mina jordgubbar. Jag har haft egna jordgubbsplantor, men gett upp dem eftersom jag tyckte att skörderesultatet inte motsvarade arbetsinsatsen. Jag ser helt enkelt ingen poäng med alltför hopplös kamp - hellre satsar jag på de sorter som visar att de uppskattar min trädgård. Dessutom är jag lite besviken på jordgubbar överlag, så i år har vi till och med köpt mindre av dem än tidigare. Jag brukar grovkrossa jordgubbar och frysa in dem, och ifjol prövade jag att skippa sockret helt. Men, så trista bären blev! Och då blev jag faktiskt sur (!), för det känns ju inte rimligt att tillsatt socker ska vara nödvändigt.

Nej, tacka vet jag vinbären! De håller alla aromer när man fryser dem osockrade. Det är bara den skarpaste toppen av syran som mildras, faktiskt så att frysningen fungerar som en sötningsprocess. Såna självständiga och karaktärsfasta bär vill jag ha! Så därför börjar Bärsäsongen nu, när vinbären mognar som mest.

De röda vinbären lyser som rubiner i buskarna /Vincent

Färdiga att plockas /V.

De röda fryser jag in precis som de är, utan socker eller annan behandling. De är så bra i sig själva så alla övriga arrangemang är bara onödiga. Det samma gäller de vita, som redan mognat, plockats och ligger i frysen. Av de svarta kokar jag saft, och sylt som är den perfekta julklappen/födelsedagspresenten till pappa (en av de få gåvotyper han verkligen uppskattar). En del krossar jag och fryser in för eget bruk. Det går åt ganska ordentliga mängder när man äter bär varje dag... De gröna vinbären måste jag tyvärr ta bort eftersom buskarna mådde så dåligt och jag var rädd att de skulle sprida bobbor runt sig. Nästa år blir det mer vita buskar i stället, de klarar de torra lägena bättre.

Krusbären blir till god saft /V.

De amerikanska buskblåbären är vackra och goda men inte lika aromatiska som vilda skogsblåbär /V.

Jag har lite krusbär också, och de brukar bli saft. Saskatoon och blåbär ger ännu så små mängder att jag bara äter dem vartefter. När trastarna nu upptäckt saskatoonen lär jag väl inte få mer av dem i år, men jag hann faktiskt först! I år har vi också fått de allra första blåbärstrybären, men de var faktiskt sura och trista. De får en ny chans nästa år, sen får vi se...

Hallonen är allas favorit... även "hallonmaskens" (som ju egentligen är en skalbaggslarv) /V.

Hallonen lever också farligt. Jag har gett över skötseln till Vincent i år, så nu förstår han äntligen vad jag klagat över...! Vildhallonen i omgivningen sprider alla sorters bobbor, så tamhallonskötsel skulle kräva enorma mängder arbete och gifter. Men de är ju nog så specialgoda, så vi har hittills hållit ut... Den rårörda smultron- och hallonsylt som Eleonora (dottern) bjöd på häromdagen var alldeles gudomlig. En riktig hyllning tilll Bärsäsongen!

/Anna-Maria

Björktrastus transformus

Typisk för varje trädgård på våra breddgrader är den ständigt närvarande och lika ständigt föränderliga fågelarten Björktrastus transformus. Redan i maj förkunnar han sommarens ankomst genom sitt oförtrutet energiska skvattrande och drillande i varje buskage. Denna Försommarbjörktrast är måhända icke den mest dekorativa sångaren i sommarsäsongens jublande inledningskör, men man kan inte undgå att fängslas av hans ihärdighet och ohejdade entusiasm. Ack, huru mycket förtjusas vi icke av denna försommarens ambassadör!

Så småningom transformeras Försommarbjörktrasten till Maskbjörktrasten. Med fröjd iakttar vi hans trägna kamp för födan. Han skuttar med oefterhärmlig iver över gräsmattan, helst en nyklippt och regnfuktig sådan, och drar upp den ena intet ont anande daggmasken efter den andra. Näbben fylls med slingrande föda som förs till boet i någon lämplig buskes skydd. Emellanåt strider han om reviret med någon av artfränderna, ity Maskbjörktrasten samlas på lämpliga gräsmattor i sådan kvantitet att små sammanstötningar är oundvikliga. Merparten av tiden är han dock döv och blind för allt utom mask. Ack, huru mycket roas vi icke av denna sommarens födosöksartist!

Trastskydd /Vincent

Oskyddade bär /V.

Nu infaller emellertid följande fas då Maskbjörktrasten byter skepnad till Vinbärsbjörktrasten. Och det är då vårt bekymmer börjar. Med samma energi och ihärdighet som han tidigare ägnat busksång och masksök ägnar sig Vinbärsbjörktrasten nu åt de frestande, alltmer lysande bär som hänger på dignande grenar. Han tar fjädrande skutt upp bland löv och kvistar och lyckas med skicklig precision inmundiga just de frukter som vi så otåligt väntar på att ska uppnå optimal mognadsgrad. Måhända skulle vi icke förargas över en och annan kartstöld, men då allt fler Maskbjörktrastar transformeras till Vinbärsbjörktrastar ser vi ingen annan råd än att omgärda våra vinbärsbuskar med slitande, trasslande, kvävande, rivande nät. Ack, huru mycket svär vi icke över denna sensommarens rövare och marodör!

Dock - när Vinbärsbjörktrasten transformeras till Höstflyttsbjörktrast, då sörjer vi hans flykt. Han är ju ändock en kär gäst i trädgården, åtminstone i de flesta av sina transformationer. Och när Höstflyttsbjörktrasten lämnar oss, då längtar vi redan till Försommarbjörktrastens ljuvliga ankomst.

/Anna-Maria

Damage control

De senaste dagarna tycker jag att trädgårdslivet mest bestått av damage control. Egentligen är det helt gynnsamt sommarväder -  inte för hett, inte för torrt för växterna - så förstörelsen är inte lika snabb som den kan vara en dödshet eller dödstorr sommar. Men ändå... alla nedbrytningsprocesser är igång.

Utblommad blåklint, fint i motljus! /Vincent

Strålande blåklintsblommor vissnar bort snabbare än de nya knopparna hinner slå ut, penséerna säckade plötsligt ihop så att jag måste klippa ner dem i hopp om en ny omgång lite senare och i växthuset rensar jag bort allt gulare och brunfläckigare blad... för att nu bara nämna några av damage-punkterna. Sen ska vi inte ens tala om allt gräs som Vincent röjer bort.

Höet är bärgat redan för en månad sedan /V.

Samtidigt står vi ju också på tröskeln till skördetiden. Jag har torkat och frusit in kyndel, mejram, salvia, libsticka, timjan, grekisk oregano, citronmeliss, mynta och persilja. En och annan tomat mognar vartefter och låter sig plockas, och man kan ana att vinbärskartarna snart kommer att börja få färg. Och skörd är ju roligt, naturligtvis.

Men, helhetsintrycket blir onekligen damage control. Så till den grad att jag mest längtar till havet och börjar gå på husvisningar med havsstrand... eller ligger och stirrar upp i himlen och avundas tornseglarna som störtflyger över terrassen. Ska en trädgårdsmänniska bete sig så i juli?

Längtan till havet! /V.

Förvisso ser jag även skönhet, som färgglädjen hos ringblommor och tagetes, ymnigheten hos löftesrika vinbärs- och blåbärsgrenar, frodigheten hos timjantuvor... jo, visst är det vackert även när sommaren svängt sig kring sin axel. Och ändå... Juli är en månad då den friska nytillväxten ohjälpligt är förbi men då höstens segervissa resultatsummering i kombination med ett avslappnat laissez faire-läge ännu inte tagit över trädgårdsodlarens tillvaro. Det finns inga undanflykter i juli - bara memento mori och fåfäng damage control.

/Anna-Maria

Att glädjas över!

Hemkommen från en liten resa på några dagar störtar jag runt i trädgården och ser vad som hänt. Trots bevattningshjälp är det bara att plocka fram slang och kanna igen... as always. Jag ser också utbredd förödelse, mest på grund av alla kräk som tycks äta upp allt som existerar i denna värld. MEN - eftersom jag för en kort stund är mindre hemmablind än vanligt ser jag också en hel del att glädjas över:

1) Kryddlandet - definitivt årets bästa satsning! Det lider mycket mindre av det torra läget än vad ett traditionellt köksland gjort. Det är bara persiljan som slokar och libbstickan som tog lite stryk av den brutala flytten i början av sommaren, resten verkar må finfint. Salvian blommar helt härligt just nu och lavendeln och kungsmyntan är strax på väg att öppna sina knoppar.

Salvian blommar som vackrast, till vänster kungsmynta i knopp /Vincent.

Lavendeln slår ut i blom vilken dag som helst /V.

Timjan har snart blommat ut och varit välbesökt av (jord)humlor /V.

2) Tagetesraden i kökslandet. Nu ser man vad Tiger eyes, Naughty Marietta och Boy o' Boy har att bjuda på. De överlever också ett relativt torrt läge, och de kommer att växa till sig fint under de närmaste veckorna.

3) Penséerna som jag drev upp själv. Vid det här laget brukar köpta penséer och violer ha förvuxit sig ganska vilt och hunnit bli både bleka och slokiga. Hemmapenséerna är fortfarande alerta!

Välkomnande penséer vid entrén /V.

4) Bärkart. Båbärsbuskarna har massor med kart, saskatoon har mycket kart, de vita vinbären överraskar med ordentligt med kart i år, de röda vinbären är lika ymniga som de brukar vara. De svarta vinbären ligger lite i lä, av okänd anledning, och de gröna vinbären mår sisådär. Men rött och vitt kommer att ge en bra skörd!

De röda vinbären börjar snart rodna /V.

5) Tomaterna. Nu har jag fått smaka de första söta Arvento och lite mindre söta Balkonzauber. Och mycket mer är på gång. Nästa år ska jag visserligen jaga min favoritsort Vilma tills jag stupar och inte nöja mig med nåt annat, men det blir i alla fall ett hyfsat tomatår i år ändå - också utan Vilma.

Arvento. Mycket, mycket sötare och saftigare än i butik /V.

6) Blåklintar och prästkragar. Blommar jättefint, både självsådda och planterade. Skönt med sånt som sköter sig självt!

Blåklinten skymtar här och där i stenpartiet /V.

7) Nypotatis ur det egna landet. Potatisen sattes i kall jord på Valborgsmässoafton 30.4 och 65 dygn senare har sättpotatisen förvandlats till runda små guldklimpar!

Årets viktigaste skörd enligt Vincent, de första potäterna!

/Anna-Maria

Opportunister

I skrivande stund är det torrt, skogsbrandvarning i trakten. Torrt betyder att allt odlat flämtar. Lite iskallt vatten ur kran hjälper inte speciellt mycket. Torrt betyder också kalas för vissa opportunister: bladlössen! Jag tror inte att jag längre har en enda vinbärskvist som jag inte tvingats toppa för att få bort den hopkrullade bladlusgömman. Alla blad är kladdiga av honungsdagg (hm... det låter vackert men det är ju faktiskt bladlusskit...) och en del är mjälliga av ömsade bladlusskinn. Sanslöst!

Övergivna bladlusskinn /Vincent

Om man orkar bortse från förstörelsen är ju bladlössen egentligen helt fascinerande. De finns i alla sorter: stora, små, grå, svarta, gröna, med vingar och utan vingar, såna som bara klottar omkring sig och såna som gör vinbärsbladen rödbubbliga... Jag har just lärt mig att bladlössen kör med jungfrufödsel hela vägen fram till hösten då en kull hanar produceras. Men hela sommarsäsongen föder honor honor utan manlig inblandning, och de föder många... En bladlus blir ca 4 veckor gammal men ger upphov till tusentals andra under den tiden. Undra på att det kryllar!

När det blir för trångt på en buske (d.v.s. när de fina årsskotten är utsugna) föds en generation bladlöss med vingar, så att släktet behändigt kan utvidga sitt förstörelseområde. Tjohoo! Nu har vi tydligen nått det stadiet på flera håll i trädgården för de bevingade bladlössen parkerar sig nu inte bara i bärbuskarna utan också på tomaterna i växthuset, i sallaten på terrassen och t.o.m. i basilikan inomhus!

Bladen på vinbärsbusken krullar ihop sig, en spindel har hittat bra jaktmarker! /V.

Bekämpning då? Tja, hård vattenstråle och såpvatten ger i stort sett inget resultat. Lite gift skulle väl vara helt okej, men det tar tyvärr också kål på alla de nyckelpigor och andra bladluspredatorer som jobbar för högtryck just nu. Och det vill jag ju inte. Så det är nog bara att svära, knipsa toppskott och svära igen...

Tack och lov finns det andra opportunister också, av ett mer njutbart slag. Självsådda blåklintar har invaderat stenpartiet under köksfönstret, och de är rätt många just nu. Var de hittar vatten begriper jag inte, men de är så fina att de får stå kvar.

Blåklinten trivs i stenpartiet /V.

Prästkragarna som jag sådde vid rabarberstenen och sen gav upp har tagit många osynliga år på sig men nu tycks de ha etablerat sig. Och de breder ut sig med ohejdad kraft, t.o.m. på gruset som jag brukar salta för att hålla undan gräs. Men prästkragar saltar man ju inte på!
/Anna-Maria

Prästkragen blommar som bäst, mitt i midsommaren! /V.

Prästkragen trivs på ängen men växer lika bra i en grusbacke /V.

Existentiell kamp

Det hinner knappt bli sommar. Då kommer de, alla de som också väntat en vinter på att få breda ut sig, föröka sig, föröda och förstöra. Den existentiella kampen går in i sin mest aktiva fas. Vem ska få leva här? Och vem ska rivas, krossas, mosas, trampas ner och förgöras?

Kriget i trädgården är sannerligen i full gång! På så gott som alla skott på träd och buskar sitter bladlössen. Tjocka klungor med bladlöss. I deras värld tycks ett mord hit eller dit inte spela någon roll. De vinner i kvantitet, i vilket fall som helst.

Bladlössen har julafton på päronträdet! /Vincent

Hallonskotten böjer sig mot marken. Det är visst någon av alla de myggor som kan angripa en stackars hallonplanta som nu hittat ett ypperligt boställe. Kul för myggan - inte för hallonen!

Hallonskotten slokar och mår inte alls bra /V.

Hallonskottsjukan har slagit till. Igen. /V.

Små larver spinner in sig precis överallt. Häggarna är fulla av dem, men de finns i små snurror i äppelbladen också. Säkert mysigt att bo i ett äppelblad...

Häggspinnmalen blir en riktigt vacker fjäril, men är otrevlig i sin massförekomst /V.

Så har vi de riktigt små organismerna, som sist och slutligen kanske är mest framgångsrika i kampen om livsutrymmet: svamparna och bakterierna! Den fina raden av fräsch persiljegrönska bryts så fult av gulnande och döende plantvrak. Orsak? Rothalsröta, gissar jag. Rothalsröta är en svampsjukdom som kan bekämpas bland annat genom att man steriliserar jorden, exempelvis i micron. Hm... kanske inte ett helt realistiskt alternativ just här. Jag tigger om nåd medan jag försöker trösta mina trupper med algvatten.

Persiljan ser finare ut i butikshyllan. Undras hur mycket gift de sprutats med? /V.

Sen ska vi inte heller glömma allt det som man inte förstår och därför inte har en chans att kämpa mot. Varför är Hildur så blek och svag trots all trägen omvårdnad? Varför mörknar de kartar som just börjat växa fram ur blomknopparna? Är det döden som nafsar dem i foderbladen? Vanitatum vanitas!

Svartvinbärskarten är bruna och torra, bådar inte gott /V.

Och nu har jag inte ens nämnt ogräset. Kanske för att det fortfarande sticker i alla fingerleder efter gårdagens match med brännässlorna... Den existentiella kampen i sommartid är i sanning konkret och fysisk. Frågan är: Kan den vinnas?

/Anna-Maria

Avslutar med några färggranna bilder av pionen som slog ut idag! Rosenkvitten i bakgrunden. /V.

Tyckte tidigare inte särskilt mycket om pioner man har ändrat mig.../V.

Intensiva färger/V.