Hur illa jag än tycker om det kan det inte hjälpas att sommaren vrider sig runt sin axel. Det känns i luften på morgnarna, men framför allt hörs det - den öronbedövande tystnaden som förlamar allt, nu när fåglarna slutat sjunga. Det är lika sorgligt varje år. Och då väcks också uppmärksamheten på allt det som inte blir och inte längre kan hinna bli som man ville... Gråmöglet på jorgubbarna (på grund av fukt) och jordgubbsmjöldaggen på smultronen (på grund av torka), till exempel.
 |
| Skräpiga och mögliga jordgubbar |
Harens vinterbeskärning av körsbärsbuskarna har skapat en kvast utan dess like. Hur det ska vara möjligt att reda upp den sprethögen är mer än jag begriper. På den andra busken har bladlössen haft storkalas hela sommaren. Det känns aldrig roligt att gå ut med giftsprayen, men ibland har man helt enkelt inget alternativ.
 |
| Spretig körsbärsbuske |
Nu hänger också hallonen ganska sorgligt, vad de lider av (förutom hallonskottsjuka och torka) vet jag inte riktigt. Och Melalahti-vinbären har skumma blad som sannerligen inte pryder en trädgård. Dessutom måste alla vinbär man vill behålla nu vara insnurrade i nät, eftersom årets skator annars hinner hacka ner alla kartar.
 |
| Hallonälende |
 |
| Vinbär i nät |
Ack ja, vanitatum vanitas. Trädgård är i sanning lika mycket död som liv. Då är det en tröst att se hur violerna tar omstart, och hur de ringblommor som jag sådde sent så att de förhoppningsvis ska lysa upp september-oktober växer utan att bekymra sig om sommarens vändningar. Sånt känns gott att betrakta.
 |
| Nya ringblommor på väg. |
 |
| Nya violer i morgonsol! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar