Opportunister

I skrivande stund är det torrt, skogsbrandvarning i trakten. Torrt betyder att allt odlat flämtar. Lite iskallt vatten ur kran hjälper inte speciellt mycket. Torrt betyder också kalas för vissa opportunister: bladlössen! Jag tror inte att jag längre har en enda vinbärskvist som jag inte tvingats toppa för att få bort den hopkrullade bladlusgömman. Alla blad är kladdiga av honungsdagg (hm... det låter vackert men det är ju faktiskt bladlusskit...) och en del är mjälliga av ömsade bladlusskinn. Sanslöst!

Övergivna bladlusskinn /Vincent

Om man orkar bortse från förstörelsen är ju bladlössen egentligen helt fascinerande. De finns i alla sorter: stora, små, grå, svarta, gröna, med vingar och utan vingar, såna som bara klottar omkring sig och såna som gör vinbärsbladen rödbubbliga... Jag har just lärt mig att bladlössen kör med jungfrufödsel hela vägen fram till hösten då en kull hanar produceras. Men hela sommarsäsongen föder honor honor utan manlig inblandning, och de föder många... En bladlus blir ca 4 veckor gammal men ger upphov till tusentals andra under den tiden. Undra på att det kryllar!

När det blir för trångt på en buske (d.v.s. när de fina årsskotten är utsugna) föds en generation bladlöss med vingar, så att släktet behändigt kan utvidga sitt förstörelseområde. Tjohoo! Nu har vi tydligen nått det stadiet på flera håll i trädgården för de bevingade bladlössen parkerar sig nu inte bara i bärbuskarna utan också på tomaterna i växthuset, i sallaten på terrassen och t.o.m. i basilikan inomhus!

Bladen på vinbärsbusken krullar ihop sig, en spindel har hittat bra jaktmarker! /V.

Bekämpning då? Tja, hård vattenstråle och såpvatten ger i stort sett inget resultat. Lite gift skulle väl vara helt okej, men det tar tyvärr också kål på alla de nyckelpigor och andra bladluspredatorer som jobbar för högtryck just nu. Och det vill jag ju inte. Så det är nog bara att svära, knipsa toppskott och svära igen...

Tack och lov finns det andra opportunister också, av ett mer njutbart slag. Självsådda blåklintar har invaderat stenpartiet under köksfönstret, och de är rätt många just nu. Var de hittar vatten begriper jag inte, men de är så fina att de får stå kvar.

Blåklinten trivs i stenpartiet /V.

Prästkragarna som jag sådde vid rabarberstenen och sen gav upp har tagit många osynliga år på sig men nu tycks de ha etablerat sig. Och de breder ut sig med ohejdad kraft, t.o.m. på gruset som jag brukar salta för att hålla undan gräs. Men prästkragar saltar man ju inte på!
/Anna-Maria

Prästkragen blommar som bäst, mitt i midsommaren! /V.

Prästkragen trivs på ängen men växer lika bra i en grusbacke /V.

Existentiell kamp

Det hinner knappt bli sommar. Då kommer de, alla de som också väntat en vinter på att få breda ut sig, föröka sig, föröda och förstöra. Den existentiella kampen går in i sin mest aktiva fas. Vem ska få leva här? Och vem ska rivas, krossas, mosas, trampas ner och förgöras?

Kriget i trädgården är sannerligen i full gång! På så gott som alla skott på träd och buskar sitter bladlössen. Tjocka klungor med bladlöss. I deras värld tycks ett mord hit eller dit inte spela någon roll. De vinner i kvantitet, i vilket fall som helst.

Bladlössen har julafton på päronträdet! /Vincent

Hallonskotten böjer sig mot marken. Det är visst någon av alla de myggor som kan angripa en stackars hallonplanta som nu hittat ett ypperligt boställe. Kul för myggan - inte för hallonen!

Hallonskotten slokar och mår inte alls bra /V.

Hallonskottsjukan har slagit till. Igen. /V.

Små larver spinner in sig precis överallt. Häggarna är fulla av dem, men de finns i små snurror i äppelbladen också. Säkert mysigt att bo i ett äppelblad...

Häggspinnmalen blir en riktigt vacker fjäril, men är otrevlig i sin massförekomst /V.

Så har vi de riktigt små organismerna, som sist och slutligen kanske är mest framgångsrika i kampen om livsutrymmet: svamparna och bakterierna! Den fina raden av fräsch persiljegrönska bryts så fult av gulnande och döende plantvrak. Orsak? Rothalsröta, gissar jag. Rothalsröta är en svampsjukdom som kan bekämpas bland annat genom att man steriliserar jorden, exempelvis i micron. Hm... kanske inte ett helt realistiskt alternativ just här. Jag tigger om nåd medan jag försöker trösta mina trupper med algvatten.

Persiljan ser finare ut i butikshyllan. Undras hur mycket gift de sprutats med? /V.

Sen ska vi inte heller glömma allt det som man inte förstår och därför inte har en chans att kämpa mot. Varför är Hildur så blek och svag trots all trägen omvårdnad? Varför mörknar de kartar som just börjat växa fram ur blomknopparna? Är det döden som nafsar dem i foderbladen? Vanitatum vanitas!

Svartvinbärskarten är bruna och torra, bådar inte gott /V.

Och nu har jag inte ens nämnt ogräset. Kanske för att det fortfarande sticker i alla fingerleder efter gårdagens match med brännässlorna... Den existentiella kampen i sommartid är i sanning konkret och fysisk. Frågan är: Kan den vinnas?

/Anna-Maria

Avslutar med några färggranna bilder av pionen som slog ut idag! Rosenkvitten i bakgrunden. /V.

Tyckte tidigare inte särskilt mycket om pioner man har ändrat mig.../V.

Intensiva färger/V.