söndag 17 juni 2012

Existentiell kamp

Det hinner knappt bli sommar. Då kommer de, alla de som också väntat en vinter på att få breda ut sig, föröka sig, föröda och förstöra. Den existentiella kampen går in i sin mest aktiva fas. Vem ska få leva här? Och vem ska rivas, krossas, mosas, trampas ner och förgöras?

Kriget i trädgården är sannerligen i full gång! På så gott som alla skott på träd och buskar sitter bladlössen. Tjocka klungor med bladlöss. I deras värld tycks ett mord hit eller dit inte spela någon roll. De vinner i kvantitet, i vilket fall som helst.

Bladlössen har julafton på päronträdet! /Vincent


Hallonskotten böjer sig mot marken. Det är visst någon av alla de myggor som kan angripa en stackars hallonplanta som nu hittat ett ypperligt boställe. Kul för myggan - inte för hallonen!

Hallonskotten slokar och mår inte alls bra /V.

Hallonskottsjukan har slagit till. Igen. /V.


Små larver spinner in sig precis överallt. Häggarna är fulla av dem, men de finns i små snurror i äppelbladen också. Säkert mysigt att bo i ett äppelblad...

Häggspinnmalen blir en riktigt vacker fjäril, men är otrevlig i sin massförekomst /V.


Så har vi de riktigt små organismerna, som sist och slutligen kanske är mest framgångsrika i kampen om livsutrymmet: svamparna och bakterierna! Den fina raden av fräsch persiljegrönska bryts så fult av gulnande och döende plantvrak. Orsak? Rothalsröta, gissar jag. Rothalsröta är en svampsjukdom som kan bekämpas bland annat genom att man steriliserar jorden, exempelvis i micron. Hm... kanske inte ett helt realistiskt alternativ just här. Jag tigger om nåd medan jag försöker trösta mina trupper med algvatten.

Persiljan ser finare ut i butikshyllan. Undras hur mycket gift de sprutats med? /V.


Sen ska vi inte heller glömma allt det som man inte förstår och därför inte har en chans att kämpa mot. Varför är Hildur så blek och svag trots all trägen omvårdnad? Varför mörknar de kartar som just börjat växa fram ur blomknopparna? Är det döden som nafsar dem i foderbladen? Vanitatum vanitas!

Svartvinbärskarten är bruna och torra, bådar inte gott /V.


Och nu har jag inte ens nämnt ogräset. Kanske för att det fortfarande sticker i alla fingerleder efter gårdagens match med brännässlorna... Den existentiella kampen i sommartid är i sanning konkret och fysisk. Frågan är: Kan den vinnas?

/Anna-Maria

Avslutar med några färggranna bilder av pionen som slog ut idag! Rosenkvitten i bakgrunden. /V.
Tyckte tidigare inte särskilt mycket om pioner man har ändrat mig.../V.
Intensiva färger/V.


3 kommentarer:

Sandra, i sagarden sa...

Och bladlössen tycks det finnas så otroligt mycket av i år dessutom :/

Trädgård63N sa...

Ja visst! Jag vet inte om jag bara blivit mer uppmärksam eller om de faktiskt blir fler och fler för varje år, men många är de!
/Anna-Maria

Hans sa...

Intressant läsning, jag kommer ihåg några bladlöss jag såg tidigare i våras.De rackarns bladlössen hade helt invaderat mitt nya äppelträd som stod i knopp för några veckor sedan.
Jag trodde jag var smart som sprutade på såpavatten, men blandningen blev för stark för det stackars 'Gyllene kitajka' och alla blomknoppar brändes och förtvinade. Nu har det åter grönskat men någon frukt blir det inte i år.
Min enda tröst i detta elände är ju att även lössen försvann.
Ha det fint.