söndag 15 maj 2011

Mirakelmånad

Det händer så mycket och så snabbt att det knappt är möjligt att hänga med. Plötsligt spricker björkarnas löv fram, häggarna är snart bara timmar från full blomning, vinbären radar upp sina knoppande klasar och maskrosorna lyser där det nyss var bara brunt och grått. Maj är verkligen en mirakelmånad! Men också en krävande månad, för hur ska en människa som knappt klarat sig genom vinterns evighet på ingen tid alls transformeras till sommar? Det är ett lika stort mysterium, varje år.

Björklöven slår ut runt den nyuppsatta holken.


Men det finns ju också sånt som inte tycks starta alls... När jag hade klippt ner fjolårets timjan och salvia lade jag fiberduk över för att skydda mot sol och vind. Fortfarande syns ändå bara förtorkade, döda kvistar. Men det var samma sak ifjol, och visst kom det fräscha blad även om jag nästan hunnit ge upp hoppet. Så jag antar att det bara är att utrusta sig med tålamod igen och vänta, vänta...

Salvia nerklippt under fiberduk.


Betydligt mer liv är det i sparrisen som planterades ifjol och som nu gjort sin första övervintring. Vi vågade nog inte tro att den skulle klara sig trots att sparris faktiskt kan odlas betydligt längre norrut. Men det var ändå en överraskning att se skotten titta upp!

Sparrisen tittar fram och överlevde första vintern!


Wilma-tomaterna mår fortfarande gott. Plantornas höjd är hyfsat begränsad, men det behövs ändå några stödpinnar nu när det också finns kartklasar som väger en del. Förhoppningsvis ska de kartarna få mogna utomhus så småningom. Men tills vidare går det bra att stå i vindsfönstren.

Wilma-kartarna har vuxit till sig fint.

6 kommentarer:

Stina sa...

Håller med, maj är verkligen en mirakelmånad inte lätt att hinna med i svängarna.
Vad kul att sparrisen överlevde, jag tycker det verkar svårt och krångligt med sparris men har aldrig provat odla själv.
Vilka fina tomatkart du har!! mina har precis börjat blomma.
Ha det gott/Stina

Anna-Maria sa...

Vi trodde inte riktigt på att sparrisen skulle fungera, men vi har bekanta som lyckas med sparrisodling både här och längre norrut. De här plantorna kommer från Brahestad. Första skörden får man ju ta först på tredje året, så det ska bli spännande att se hur det går framöver. :)

Tomaterna är sådda i februari och de har hela tiden fått ljusrörsterapi. :) Nu undrar jag bara hur de här tidiga kartarna börjar smaka som mogna jämfört med de som kommer senare och får utvecklas helt i sol. Spännande, det också! :)
Ha det gott!

Helens trädgård sa...

Hej Anna-Maria!
Trevligt bostadsområde för fåglarna :=)
Bilden var vacker med björkar som håller på att grönska.
Visst är maj en ljuvlig månad, det är min absoluta favorittid. Allt vaknar till liv igen både växter och människor.
Önskar dig en toppenfin vecka!

Anna-Maria sa...

Jo, och det trevligaste är att vi ser rakt in i bostadsområdet från gavelfönstret på vår övre våning! :) Men i ärlighetens namn bor det faktiskt just nu en ekorre i den mittersta holken... så vi får se vad fåglarna tycker om det...
Ha en skön vecka!

Hans sa...

Jag håller med er andra om att vi nu kommit fram till den bästa tiden på hela året. Det är nästan berusande att se hur allt det gröna vaknar till liv igen. Några säger så om hösten istället, att det är årets bästa tid men det har jag svårt att förstå hur färggrann den än må vara.
Sparris är även en vacker perenn, jag har den mest for det skira plymernas skull och för att den är möjlig att övervintra hos oss i norr.
Ha en bra kväll.

Anna-Maria sa...

Om det inte blir så stora skördar får vi njuta desto mer av plymerna. :)
Ha en bra dag!