onsdag 8 augusti 2012

Bärsäsong!

Glömd är den existentiella kampen i juni, glömd är sorgen över sommarens vridning runt axeln - nu stundar nya tider! Nu börjar Bärsäsongen!

Ja, ja, ja, jordgubbarna har förstås redan både börjat och nästan slutat sin säsong. Men det berör inte mig så mycket eftersom jag köper mina jordgubbar. Jag har haft egna jordgubbsplantor, men gett upp dem eftersom jag tyckte att skörderesultatet inte motsvarade arbetsinsatsen. Jag ser helt enkelt ingen poäng med alltför hopplös kamp - hellre satsar jag på de sorter som visar att de uppskattar min trädgård. Dessutom är jag lite besviken på jordgubbar överlag, så i år har vi till och med köpt mindre av dem än tidigare. Jag brukar grovkrossa jordgubbar och frysa in dem, och ifjol prövade jag att skippa sockret helt. Men, så trista bären blev! Och då blev jag faktiskt sur (!), för det känns ju inte rimligt att tillsatt socker ska vara nödvändigt.

Nej, tacka vet jag vinbären! De håller alla aromer när man fryser dem osockrade. Det är bara den skarpaste toppen av syran som mildras, faktiskt så att frysningen fungerar som en sötningsprocess. Såna självständiga och karaktärsfasta bär vill jag ha! Så därför börjar Bärsäsongen nu, när vinbären mognar som mest.

De röda vinbären lyser som rubiner i buskarna /Vincent
Färdiga att plockas /V.

De röda fryser jag in precis som de är, utan socker eller annan behandling. De är så bra i sig själva så alla övriga arrangemang är bara onödiga. Det samma gäller de vita, som redan mognat, plockats och ligger i frysen. Av de svarta kokar jag saft, och sylt som är den perfekta julklappen/födelsedagspresenten till pappa (en av de få gåvotyper han verkligen uppskattar). En del krossar jag och fryser in för eget bruk. Det går åt ganska ordentliga mängder när man äter bär varje dag... De gröna vinbären måste jag tyvärr ta bort eftersom buskarna mådde så dåligt och jag var rädd att de skulle sprida bobbor runt sig. Nästa år blir det mer vita buskar i stället, de klarar de torra lägena bättre.

Krusbären blir till god saft /V.
De amerikanska buskblåbären är vackra och goda men inte lika aromatiska som vilda skogsblåbär /V.
Jag har lite krusbär också, och de brukar bli saft. Saskatoon och blåbär ger ännu så små mängder att jag bara äter dem vartefter. När trastarna nu upptäckt saskatoonen lär jag väl inte få mer av dem i år, men jag hann faktiskt först! I år har vi också fått de allra första blåbärstrybären, men de var faktiskt sura och trista. De får en ny chans nästa år, sen får vi se...

Hallonen är allas favorit... även "hallonmaskens" (som ju egentligen är en skalbaggslarv) /V.
Hallonen lever också farligt. Jag har gett över skötseln till Vincent i år, så nu förstår han äntligen vad jag klagat över...! Vildhallonen i omgivningen sprider alla sorters bobbor, så tamhallonskötsel skulle kräva enorma mängder arbete och gifter. Men de är ju nog så specialgoda, så vi har hittills hållit ut... Den rårörda smultron- och hallonsylt som Eleonora (dottern) bjöd på häromdagen var alldeles gudomlig. En riktig hyllning tilll Bärsäsongen!

/Anna-Maria

torsdag 2 augusti 2012

Björktrastus transformus

Typisk för varje trädgård på våra breddgrader är den ständigt närvarande och lika ständigt föränderliga fågelarten Björktrastus transformus. Redan i maj förkunnar han sommarens ankomst genom sitt oförtrutet energiska skvattrande och drillande i varje buskage. Denna Försommarbjörktrast är måhända icke den mest dekorativa sångaren i sommarsäsongens jublande inledningskör, men man kan inte undgå att fängslas av hans ihärdighet och ohejdade entusiasm. Ack, huru mycket förtjusas vi icke av denna försommarens ambassadör!

Så småningom transformeras Försommarbjörktrasten till Maskbjörktrasten. Med fröjd iakttar vi hans trägna kamp för födan. Han skuttar med oefterhärmlig iver över gräsmattan, helst en nyklippt och regnfuktig sådan, och drar upp den ena intet ont anande daggmasken efter den andra. Näbben fylls med slingrande föda som förs till boet i någon lämplig buskes skydd. Emellanåt strider han om reviret med någon av artfränderna, ity Maskbjörktrasten samlas på lämpliga gräsmattor i sådan kvantitet att små sammanstötningar är oundvikliga. Merparten av tiden är han dock döv och blind för allt utom mask. Ack, huru mycket roas vi icke av denna sommarens födosöksartist!

Trastskydd /Vincent

Oskyddade bär /V.
Nu infaller emellertid följande fas då Maskbjörktrasten byter skepnad till Vinbärsbjörktrasten. Och det är då vårt bekymmer börjar. Med samma energi och ihärdighet som han tidigare ägnat busksång och masksök ägnar sig Vinbärsbjörktrasten nu åt de frestande, alltmer lysande bär som hänger på dignande grenar. Han tar fjädrande skutt upp bland löv och kvistar och lyckas med skicklig precision inmundiga just de frukter som vi så otåligt väntar på att ska uppnå optimal mognadsgrad. Måhända skulle vi icke förargas över en och annan kartstöld, men då allt fler Maskbjörktrastar transformeras till Vinbärsbjörktrastar ser vi ingen annan råd än att omgärda våra vinbärsbuskar med slitande, trasslande, kvävande, rivande nät. Ack, huru mycket svär vi icke över denna sensommarens rövare och marodör!

Dock - när Vinbärsbjörktrasten transformeras till Höstflyttsbjörktrast, då sörjer vi hans flykt. Han är ju ändock en kär gäst i trädgården, åtminstone i de flesta av sina transformationer. Och när Höstflyttsbjörktrasten lämnar oss, då längtar vi redan till Försommarbjörktrastens ljuvliga ankomst.

/Anna-Maria