söndag 25 september 2011

Sent i september

Det är inte alla år som september är så mild och gynnsam som i år, även om man önskar att så vore. Visst har det regnat förfärligt mycket, men veckosluten har mirakulöst nog innehållit minst en solig dag och det är ju den solen som lagras i minnet. Och när det hittills dessutom bara varit en enda frostnatt är lyckan närmast total. Så, än finns det trädgårdsglädje!


Ifjol såg jag en ensam envis ringblomma som tålde frost och köld långt in i oktober. I år bestämde jag mig för att ta vara på ringblommornas hösttålighet, så jag sådde en extra omgång i juli. Nu blommar de för fullt och lyser upp kökslandet med all önskvärd härlighet!

De julisådda ringblommorna är hur ståtliga som helst!

Också den låga ringblomssort som jag sådde tidigt på säsongen blommar fint vidare eftersom jag plockat bort utblommade blommor med en dåres envishet hela sommare. Men nu plockar jag inte längre för det kan ju hända att småfåglarna blir glada för lite extra frön. Fast de kanske inte äter ringblomsfrön?

Frökapslar som väntar på att övervintra, eller att bli mat åt en mes.

Citronmelissen var trög, trög och trög i starten men nu frodas den för fullt. Grönmyntan var inte heller speciellt alert i början, men den är ännu friskt grön och blommar snyggt i lila.

En tuva välmående citronmeliss - och mitt i den en självsådd kyndelblomma.

Bärsäsongen är i princip slut, men det finns ännu aronia och nypon till trastarnas glädje. Nyponen gör jag ingenting av så fåglarna kan gärna få dem. Men de är vackra att se på.

Vresrosen har haft en bra sommar.

Enstaka sommaropportunister vägrar ge upp, man kan hitta en och annan blåklocka och till och med prästkragar. De dyrt köpta krysantemerna, "höstblommor", gav en ynka blomning och tvärvägrar ge mer. Men markens eget folk vet att det gäller att ta vara på även de sista chanserna.

Stor blåklocka blommar, men toppklockans blad är svårt angripna av rost. Det kommer ändå inte att hindra toppklockorna från att sprida sig hejvilt nästa säsong. Kalla dem ogräs - men det är skönt med växter som inte ger upp!

Vinbärsbuskarna tappar blad men knopparna vittnar om förberedelse inför nästa säsong. Äppelträden bär också frukt och löften på samma gång. Sent i september är det en tröst att se. Och nu är det ju faktiskt inte mer än ett knappt halvår till vårdagjämningen!

Stor blåklocka blommar, men toppklockans blad är svårt angripna av rost. Det kommer ändå inte att hindra toppklockorna från att sprida sig hejvilt nästa säsong. Kalla dem ogräs - men det är skönt med växter som inte ger upp!


Rödbetor!

I Vincents experimentland invid sparrisen har det i år vuxit rovor, rödbetor och solrosor. Rovorna tog naturen hand om, men rödbetorna blev skördade detta veckoslut. Inte för inläggning, men för kokning och direkt konsumtion. Färskkokta rödbetor är så gott!

En liten bit med betor i experimentlandet.

Så stora blev de ju inte, men de har å andra sidan skött sig så gott som helt själva.

Studie av betor. Visst är de vackra?!

Klottigt värre att koka rödbeta...

Kokta rödbetor, lite fräsch tärnad gurka, hemodlad potatis och timjankryddad grillad ytterfilé (kravmärkt) - ingen dum lördagsmiddag!

söndag 18 september 2011

Nattfrost

Ja, så kom den då - den första frosten. Ingen man längtar efter, precis... Minnestermometern visade -1 som lägst så det var ju inte mycket. Men frost i alla fall. Ifjol och i förrfjol kom den första frosten på tillfälligt besök i månadsskiftet augusti-september, så vi vet ju att vi levt på lånad tid. Man får vara tacksam för det lilla man får, och hösten hittills har ju varit ganska underbar. Men snart är det höstdagjämning...

Fast det gäller ju att vara lika seg som växterna! Trädgårdsstädningen är nog påbörjad, men ringblommorna visade sig tåla många minusgrader i upprepade omgångar ifjol så de kommer att få stå kvar länge.  Och i det städade växthuset står fortfarande ett par örthinkar, numera tillsammans med stolar så att man kan sitta där och mysa åtminstone en stund på kvällen. Också liten trädgårdsglädje är glädje!


Frost på gräsmatta

Kylslagen vresros med spindelnät

Vissnande hallonblad

Sen gäller det ju att minnas att det bara är ett halvår till vårdagjämningen när höstdagjämningen passerat. Och halvår går som bekant egentligen ganska fort...

Dillkrona

lördag 3 september 2011

För mycket av det goda

Tanten som bodde här på gården före oss planterade ett krikonträd vid sin stugknut. Trädet växte till sig och blev ett stort buskage med flera stammar. Det är ett produktivt buskage, visserligen beroende på året men åtminstone aldrig helt utan skörd. Blomningen var alldeles fantastisk i våras, och pollineringen lyckades tydligen också bra för grenarna hänger nu av kartar och halvmogna "miniplommon". Faktiskt i sådan mängder att det sa "brak" igår...


En av krikonträdets grenar gav vika under tyngden av frukter.
Tyvärr är de flesta krikonen ännu kartiga.
Om hösten får vara lång och varm får vi en rekordskörd!
Den gren som gav vika måste i alla fall tas bort.
Men det skadar ju inte med lite urglesning ibland... det tycks vara en mycket livskraftig sort som sätter mängder med rotskott överallt i omgivningen.

Vi har tyvärr ingen aning om vilken sort miniplommonen/krikonen är. De är ungefär samma storlek som körsbärstomater och de blir djupt plommonlila när de är mogna. Fruktköttet är gulorange och smaken är sötsyrlig. Men kärnan är stor i förhållande till fruktstorleken och om man försöker göra saft eller sylt av frukterna blir smaken lätt dominerad av skalets beska och syra. Bäst är alltså att äta krikonen färska utomhus så att man fritt kan spotta kärnor.

Vackert...

...och gott!