Vi sätter och sår

Vintern har varit av en vargasort, och ändå är planteringarna och sådderna på gång vid samma tid som vanligt. Det är vidunderligt att det fungerar så, så gott som varje år!

Andra varvet med jordfräsen, sen är det bara att börja på. I bakgrunden skymtar fjärden, som vi tyvärr inte ser ett skvatt av när träden väl fått sina löv. Det gäller att njuta av vågglittret fullt ut de närmaste två veckorna.

Den 27 april inleddes årets odlingssäsong med potatis, dill, tre sorters sallat och låga ringblommor. Givetvis under dubbelt fibertyg. Det brukar fungera bra, trots att vi har frostnätter stora delar av maj (och förstås järnnätter kring tionde juni). Men nere i jorden under tyget är det tydligen tillräckligt varmt för att åtminstone de fröer som inte vill ha alltför varmt ska gro.

Potatissorten Timo kommer tidigt igång, och om allt går som det brukar har vi nypotatis till midsommar.

Eftersom jag (Anna-Maria) är begränsad av mitt blindtarmssår ska jag detta år faktiskt försöka mig på det som aldrig annars lyckas, d.v.s. att så nästa omgång sallat och blommor först om en vecka eller två. Normalt klarar jag helt enkelt inte av att hejda mig när jag väl kommer igång, och så blir alla sådder startade samtidigt - vilket förstås innebär explosion av allt på en gång i juni/juli. Nu ska jag kanske kunna dra ut på primör- och blomningssäsongen... kanske...

Påskvärme

Just nu (påskhelgen) är det ca +20 och solen strålar. Påskvädret blev helt fantastiskt sommaraktigt, absolut totalt underbart efter en lång och hemsk vinter. Men - säg den fröjd som är total... långfredagen blev sannerligen lång i och med en blindtarmsinflammation! Trädgårdsplanerna gick i stöpet, och det tar nu någon vecka innan arbetsstyrkan är fulltalig igen. Tur att åtminstone äppelträden, bärbuskarna och alla hallonen hann få sin vårstädning och mullpåfyllning innan det blev lyftförbud...

Gårdens bärbuskar har fått sin vårservice och har bara att växa vidare.

Blåsipporna blommar nu som allra vackrast, och breder ut sig åt flera håll. Enstaka krokusar titta upp, men de tycks inte vara så förtjusta i att bo hos oss. Var man än petar ner dem blir de ganska ynkliga, om de kommer alls. Gårdens gamla scillor är däremot på god väg. Och toppklockorna har redan skickat upp sina bladspetsar.

Blåsippsblomningen är inte lång, men den är fantastisk när den pågår.

Toppklockorna erövrar mer och mer utrymme för varje år, men det får de gärna göra. De står sig fint mot grå sten. Årets första gullviva tittar fram!

Den enda fördelen med vinterns snö är förstås att tjälen inte blev så djup. Köksträdgården har fått sitt första varv med jordfräsen, och snart går det att sätta köldtålig Timo-potatis under fibertyg. Det brukar gå att få nypotatis till midsommar. Också de första små sallatsbladen kan hinna bli plockfärdiga om majvädret är gynnsamt.

Jorden är beredd på att ta emot alla förhoppningar.

Högt tempo

Om inte fotona fanns skulle jag aldrig fatta att det senaste veckoslutet och det pågående har bara fem arbetsdagar mellan sig. Plötsligt händer precis allt i trädgården! Det är helt enkelt sanslöst högt tempo, och man springer efter med andan i halsen för att hinna med.

Blåsipporna har börjat öppna sina knoppar, snart kommer de att bilda en blå matta.

Det är också nu som kontorsråttan har ont i varenda muskel... Till det årliga underhållet av äppelträd och bärbuskar hör att skära bort gräsmatta, kalka och gödsla. Helst ska det göras innan gräset, och framför allt smörblommorna, fått fullt sommarfäste med rötterna. Så det gäller att ta vara på det korta ögonblicken mellan snösmältning/tjällossning och ogrässtart...

Bärbuskarna har fått större marginal mot gräset, kalk, gödsel och lite ny mull.

Nu blir det också att skola om små plantor var och varannan dag. Den gamla stugan på tomten tjänar som mellanplats för de plantor som vill ha det riktigt svalt. Visserligen kommer lite för lite ljus in genom fönstret, men det går att hålla rummet ungefär 10 plusgrader. Några extralampor får också hjälpa till så att tagetes och låg blåklint växer till sig i lagom maklig takt.

När det blir lite varmare nätter får plantorna flytta ut i stugans inglasade kvist, men än så länge behövs väggar som buffert mot nattliga minusgrader.

Gammelstugans fönster.

Inomhus stortrivs Wilma i sina lådor, och de första kartarna har redan kommit! Det ska bli intressant att se hur de tidigaste tomaterna smakar, d.v.s. om de blir söta av lysrör och rumstemperatur också eller om det krävs mer sol till det.

Små supergulliga Wilma-kartar.

Ett tydligt tecken på att blomsäsongen påbörjas är penséer och violer, som blommar så vackert om dagarna och inte låtsas om eventuella frostnätter. Att få bära hem och plantera ut dem är en verklig glädje!

Vårens allra vackraste violer - alltid lika älskade!

Vårmånad

Det är vår i kvadrat och kubik, äntligen! Snön smälter, visserligen alltför långsamt på den låglänta gräsmattan, men på andra ställen går det med bättre fart. Små knölar kan dunkelt skönjas i blåsippsplantorna, och lökar som man glömt bort börjar titta upp med små gröna bladpiggar. Trädgården återfår sin struktur och livsrummet växer betydligt. Skönt!

Vårlökarna börjar titta fram

Vårsolen värmer starholken på uthusgaveln

Bara snön ger med sig kan jag börja städa runt vinbärsbuskarna och beskära dem. Jag brukar annars hålla mig till JAS-beskärning, men eftersom jag vill ha en del nya skott på vinbären tänkte jag ta en vårklippning i år. Körsbärsbuskarna behöver däremot inte klippas alls, varken nu eller i höst - den beskärningen har haren skött med ambitiös flit...

Lettiska låga körsbär, beskärning enligt "harmetoden"

Inomhus händer det också mycket, det är nästan dagliga plantskolningar eller åtminstone flyttningar av plantburkar. Lavendeln fick nu också komma ut ur kylskåpet. Persiljorna syns ännu inte till, men de andra kryddorna gror i lämplig takt. Sen finns det ju också såna sorter som har speciellt bråttom... tio blåklintspionjärer krävde akut omskolning, så medan de flesta av klintfröna ännu låter vänta på sig måste de tappra förtrupperna få en ny placering.

Här sträcker pionjärerna på sina blåklintsblad

Tagetesfröna grodde som vanligt vansinnigt fort - de påstådda 7-14 dagarna, enligt påsen, har visat sig vara max 2 dagar, även i år. Nu skulle taggisarna nog gärna omskolas och placeras svalt, men än tycker jag att gäststugans kvistfönster är lite väl kyliga. Inatt hölls det visserligen plusgrader i kvisten, trots att utetermometern visade -3. Men lite varmare skulle det nog ännu få bli.

Taggisarna är lika ivriga som talgoxarna och bofinkarna just nu

Och Wilma-tomaterna har fått sin sommarbostad i stora flyttlådor. Nu får flyttlådorna stå på vinden tills det går att ställa ut dem på terrassen om ett par månader. Wilma tycks faktiskt gilla läget inomhus, alla plantor blommar! Enligt tomatodlarexpertis var det klokt av mig att kasta ut Maskotka, eftersom krämpan de drabbats av med största sannolikhet var bronsfläcksjuka. Den hade troligen kommit med fröna, och den smittar. Tur att Wilma ändå tycks ha klarat sig och mår så fint. Det är en sann glädje att se dem och försiktigt ruska om dem så att pollineringen också blir skött. Och det ska bli spännande att se när de första kartarna kommer!

Flyttlådor är utmärkta tomatbänkar. Lådorna rymmer ca 40 l mull, och Wilma är en dvärgsort, så fyra plantor per låda borde vara lagom.

Det våras

Regn idag - äntligen! Ingenting tvättar bort vintern så bra som plusgrader med sydvindar och regn. Det finns förvisso oändligt mycket att tvätta bort, och tvätten är helt klart en månad för sen för min smak... men nu händer det i alla fall nånting. Härligt!

Begravda bärbuskar börjar kika fram

Syrenknopparna tycker att det definitivt är vårdags

Och inomhus är sysslorna förstås i full gång. Visst känns det emellanåt som om vår och sommar aldrig kommer att komma mer, men å andra sidan måste man väl även ett år som detta lita på tidigare års erfarenheter och hitta fotfäste i förtröstan på årshjulet. Alltså - citronmeliss, timjan, mejram, grekisk oregano, salvia, grönmynta, tre sorters persilja (slät, mosskrusig och "inverskrusig"), låg blåklint och tagetes har nu tagit plats i sålådorna under lysrör på övre våningen och i ingången. Lavendel får vila en vecka till i kylskåpet.

Salviafrön väntar på att gro.

Tomatplantorna bjuder på både sorg och glädje. Jag tvingades fatta det radikala beslutet att slänga ut alla Maskotka, för att skydda Wilma mot vad det nu än var som drabbade Maskotka. De gula förtjocknaderna på bladnerverna på bladens undersidor torkade in, men då blev bladen istället allt mer gula och t.o.m. bronsskimrande på ovansidan, och dessutom började de rulla ihop sig. Med tanke på att båda tomatsorterna fått helt identisk behandling, och den ena mådde så illa medan den andra mår synnerligen bra, är jag benägen att tro att det var nåt som kom med Maskotka-fröna. Hursomhelst, det är sorgligt men jag vågade inte ta risken att behålla Maskotka. Wilma är däremot synnerligen pigga, och har börjat blomma!

De första små gula blommorna pryder Wilma